Dokumentation från gruppdiskussioner måndag

Sammanfattning – gruppdiskussioner
Måndag 12 juni 2006, 15.00 – 16.30

GRUPP: Stefan Pålsson

Skillnad mellan NA och DA när det gäller ”kokboks-syndromet”?

• faktorer som bidrar till att vi går mot detta:
• antal tilldelade timmar för undervisning har minskat
• minskad kompetens/kunskap hos nya studenter

à Vad är det som saknas hos nya studenter (minskad kompetens/kunskap)?

• matematik-kunskaper och därför också problemlösning (minskad matteundervisning i grundskolan/gy?)
• fler högskoleplatser och lägre söktryck = lägre medelbetyg på de studenter som kommer in (vissa program kommer alla som är behöriga in på)
• att kunna ”bita ihop och komma igen” även när det är svårt/jobbigt. En viktig egenskap även vi kan ge studenterna tillsammans med att det är mycket tillfredställande att kämpa med ett svårt problem och kunna lösa detta.

à Hur kan vi få in problemlösning i undervisningen?

• hur kan vi få in detta på ett bra sätt (risk att det blir luddigt för studenterna, vilken nivå ska det in på,…)
• olika erfarenhet runt vad studenterna tycker om detta (luddig/svårt vs. utmanande men givande)
• förmågan att formulera och lösa problem mkt centralt i nya examensordningen = mycket viktigt i Bologna
• Problemlösning inom olika tillämpningsområdet även ett sätt att legitimera våra discipliner.

Diskussionen runt ”kokboks-syndromet” genererade även en diskussion om vad en ingenjör behöver med sig ut i arbetslivet?

• några olika initiativ att ta reda på detta är mingel med industrin (informella möten) och mentorssystem.

Vi fortsatte även diskussionen runt vilka ingenjörer som egentligen behöver kunna programmera.

• borde kanske vara skillnad mellan program inriktade mot DV/datalogi och program inom t.ex. kemi, teknik eller materialvetenskap
• i det senare fallet kanske kokboks-tekniken fungerar tillräckligt väl
• intresset för programmering i dessa program har minskat = kurserna måste vara tydligt kopplade till målen med respektive utbildning.
• den ”breda grund” som civilingenjören ska vila på börjar luckras upp i förmån för specialisering

à Ett stort OBS runt detta är att även ”övriga ingenjörsprogram” bör ha tillräckligt insyn i programmering för att kunna undvika fällor, genom att veta vad man kan och INTE kan dvs. vad som är svårt och hur fel det kan gå om man inte kan ordentligt (undvika fuskande inom områden man egentligen inte kan).

Ska vi undervisa gamla klassiker eller aktuella programpaket?

Detta kom in på en diskussion om användning av verktyg kontra utbildning i de grundläggande teorierna.

• flera av lärosätena använder verktyg i utbildningen
• verktyg är en stor del av studenternas vardag ute i verkligen och de behöver kunna hantera även dessa
• men det behövs en lagom mix av teori och praktik, där verktygen kan komma in främst i den praktiska delen

Tar företrädare för tillämpade ämnen över våra grundkurser?

• ja, med inte riktigt grundkurserna utan mer inriktade mot tillämpningar
• kan krävas en del kompetens inom ”tillämpningsområdena” för att bedriva undervisningen för dessa
• variera över tid mellan generella kurser för flera program till inriktade varianter av dessa för respektive program
• finns också en hel del kunskap och kompetens som ligger också i dessa gränsområdet mellan ämnen och tillämpningsområden
• här har vi ett utmärkt tillfälle för samverkan mellan institutioner och lärosäten!!