KRÖNIKA över KTHAKs turné till Köpenhamn och Malmö 2010

Fredag 7 maj

Vårvädret var inte mycket att hurra för vid tolvtiden. Det var gråkallt och blåsigt när gula bussen och släpet lastades med pukor, slagverk, notställslådor, kontrabasar, otympliga cellofodral och tätpackade fiollådor, blåsinstrumentetuier och resväskor. Då upptäckte Gunnar att han inte fått med tentorna som Miranda och Christian skulle skriva på resan. Ilutryckning till tjänsterummet, hittade inga tentor, fick tag i läraren som skrev ut nya, allt detta på sju minuter!
Det var skönt att komma in i bussvärmen och vid uppropet kom jarop från alla 48 på busslistan - ingen missade tiden, bravo! Gunnar hade som vanligt vid våra orkesterturnéer sett till att anlita Axelssons Turisttrafik med KTHAKs favoritchaufför Mats Centerskog.
Trist gråmulet var Sverigevädret hela nedresan, men inne i bussen var det god stämning.

Första stoppet var i småländska Klevshult, matpaus med fritt val från middagsbuffén - en välsmakande spätta med stuvad spenat för min del. Den ende som inte fick lugn och ro vid maten var Gunnar som hade fullt sjå med att telefonledes försöka ragga upp en förstafagottist. Efter många mobilsamtal fick han tag på en som kunde spela vid lördagens Köpenhamnskonsert (men inte repetera mer än en kvart) och en annan fagottist till söndagens Malmökonsert.

Vidare till Helsingborg och färjan över till Helsingör. Mats hade totalkoll på tiden så det blev ombordkörning direkt. Vi hann med att handla godis på båten och se bort mot Kronborgs slott där vi skymtade Hamlet. "Gå i kloster" gastade han men vi hoppade in i bussen igen för fortsatt färd mot Köpenhamn. Eftersom Kristina är från Malmö, har god koll på Köpenhamn och förstår danska var hon en given bisittare till Mats vid reseguidandet.

Framåt tio på kvällen kom vi fram till planen utanför Köpenhamns Universitets festsal. Blixtsnabb urlastning av notställslådor och stora instrument, in med allt i den magnifika festsalen där Gunnar och laståsnorna möttes av universitetsorkestern SymfUnis dirigent Kristoffer Kaas. Sedan vidare till Hotell Absalon (med förmaningar från Mats att inte gå ut ensamma nattetid eftersom hotellet ligger vid Istedgade, Köpenhamns "red-light-district"). Incheckningen gick snabbt och trötta men nöjda efter den långa bussresan sov vi gott i våra två- eller trebäddsrum.

Lördag 8 maj

Morgonen började med rejäl dansk frukost och man kunde förstås avsluta den med ett smarrigt wienerbröd. Kennert och Göran som rest hit på annat vis anslöt sig till oss bussåkare och redan klockan nio gav vi oss iväg på sight-seeingtur med ciceronerna Mats och Kristina. Första stopp var vid Lilla Havsfrun, tyvärr hade hon rymt till Shanghai och bara lämnat en tom sten efter sig; vi kunde i alla fall ta en uppfriskande kylig promenad längs stranden med uppställning för Tomokos fotografering.

In i varma bussen och vidare till det imponerande moderna Operahuset, som vi bara fick betrakta utifrån eftersom det var förmiddagsstängt.
Som Köpenhamnsturist ska man besöka Christiania och det blev vår nästa anhalt. Där var det mer grönska och mer vårlikt, mycket exotiskt men rätt beklämmande. Fotografering undanbad sig folket mycket bestämt.

Mats och Kristina visade fler sevärdheter från bussen och släppte sedan av hela skocken vid Ströget för en timmes fritt strövande. Många passade på att köa vid bankomater för att förse sig med några danska hundralappar att sätta sprätt på. Rundetorn var värt ett besök tyckte Viggo, Emma och jag och vi hann ta oss runt, runt upp till toppen och kolla utsikten före repetitionen i festsalen.

KTHAK smög tyst in till festsalens sidorum för att inte störa danska universitetsorkestern SymfUni och Kristoffer Kaas som höll på att repetera Griegs Symfoniska danser. SymfUni bildades 2007 och har bara drygt trettio medlemmar. Fler skulle behövas för att göra Griegverket full rättvisa. Med kort varsel fick Göran och Karl hoppa in på puka och slagverk.

Klockan tolv var det KTHAKs tur att stämma inför genrepet av Alfvénsymfonin och de fyra Lumbyestyckena. Gunnar klev upp på pulten och förklarade oväntat KTHAKs splitter nya dirigentpult invigd! Nu var det bråttom att komma igång - vår nyfunne förstafagottist skulle nämligen hasta till ett annat orkesterrep 12.15. På en kvart hann vi spela igenom första satsen i symfonin och dessutom kolla upp känsliga fagottpartier. Lumbyestyckena fick repeteras utan förstafagott.

Efter bagellunch slogs SymfUni och KTHAK samman till en jätteorkester med 85 musiker. Både i Alfvéns Drottningen av Saba med Gunnar på pulten och Dvoraks Slaviska dans med Kristoffer var det fullt ös.

Efter det effektiva genrepet mumsade vi på sockerkakor och chokladkakor som SymfUni-medlemmar så omtänksamt hade bakat. Trångt var det sedan i festsalens enda tillgängliga sidorum när alla samtidigt skulle byta till konsertkläder. Ett märkligt rum som var högre än det var långt och med enorma 500-åriga gobelänger på väggarna. På golv och bord låg åttio instrument, fodral och klädväskor utspridda så ombytet var en rätt intressant procedur.

Festsalskonsert

Till konserten fanns ett mycket vackert och innehållsrikt åttasidigt programblad och en snygg affisch. Det kom ändå inte så mycket publik, kanske hundra personer. Jätteorkestern (med SymfUni-musikerna sittande främst) inledde konserten med Alfvéns Drottningen av Saba under Gunnars säkra ledning. KTHAK steg av scenen, Kristoffer Kaas övertog pinnen i det mer än en halvtimme långa verket av Grieg.
Efter kort paus satt KTHAK på plats på scenen och Gunnar sade några väl valda ord om Lumbye och om våra solister. Cecilia och Michelle spelade Lumbyes Concertpolka bättre än nånsin och Jernbanegaloppen med alla tågeffekter i slagverket gjorde stor succé. Det stora eldprovet var Alfvénsymfonins första sats, stor skärpning i orkestern gjorde att framförandet blev "väl godkänt".
SymfUni anslöt diskret bakom KTHAK-stråkarna och Kristoffer slog igång Dvoraks Slaviska dans med full kraft, ett toppenstycke för en orkester med dubblerade blåsarstämmor. Långa entusiastiska applåder följde. Vi hade förstås förberett extranumret Champagnegalopp, publiken var på bettet och hjälpte till med handklappning. Roligt att konserten blev så lyckad!
Rekordsnabb röjning vidtog med notställsfällning, stolstapling och utforsling av instrument och allt till bussen och släpet. Bussfärd till hotellet med Mats, som snällt hade lyssnat på både repetition och konsert.

Kvällens fest

Några festfixare inom SymfUni hade ställt långbord och ordnat mat och dryck i repetitionssalen "Kommunen" på Det samfundsvetenskaplige Universitet.
Efter den goda maten blev det soaré med Seppo och Gunnar som på hopfällbar xylofon och dragspel framförde ett ungerskt virtuosnummer under stort jubel. På det följde låtar från Boda med Knapp-Karin som också (på engelska eftersom svenska är obegripligt för danskarna) drog historier om låtarna. Under kvällens lopp blev stämningen och ljudnivån allt högre. Festkvällen varade länge för orkesterns yngre dansanta medlemmar, vi andra drog oss tillbaka gåendes eller bussåkandes med Mats redan före midnatt.

Söndag 9 maj

Sovmorgon med långfrukost - somliga såg lite bleka och trötta ut vid frukostbordet. Dom pigga hann med en förmiddagspromenad före utcheckningen från hotell Absalon. Alla fanns i alla fall punktligt i bussen klockan 11.30 inför avfärden mot Malmö. En dos skånsk humor behövdes nu tyckte malmötjejen Kristina och satte på en rolig och knäpp DVD med HippHipp-gänget.

Resan gick över Öresundsbron med fin utsikt från bussfönstret (allra bäst för Mats på förarplatsen). Kristina kunde peka ut Turning Torso på långt håll och väl framme i Malmö vägledde hon Mats till Sankta Maria kyrka. Där möttes vi av Daniel Hansson, vår konsertfixare här i Malmö. Det var varmare än i Köpenhamn, så lunchen utomhus som avåts stående och bestod av supergod malmöitisk falafel var bästa tänkbara start inför urlastning, notställsresning, repetition och konsert.
Före repetitionen lade de flesta av oss våra grejer i kyrkbänkarna men några tog sina väskor och ytterkläder direkt in till kyrkans sidorum. Efter repetitionen saknade Kennert en liten väska, Seppos jacka med plånbok var också borta och allra värst: Andreas trumpetväska med oersättlig esskornett var försvunnen. Det blev polisanmälan och mitt under vår konsert kom två poliser in genom kyrkdörren och smög in i rummet där stölden begåtts. Där inne var Mats som istället för att lyssna på oss beordrats att vakta våra grejer. Nu är Mats den mest kompetenta personen av oss allihop så ingen kunde vara mer lämpad än han att ha poliskontakten.

Genrep och konsert

Eftersom KTHAK hade en ny förstafagott igen repeterades dagens hela konsertprogram. Förutom Lumbyestyckena och Drottningen av Saba fanns Alfvénssymfonins sats 1 och sats 4a (preludiet) och 4b (fugan) på programmet. Vi behövde förstås öva lite extra på sista satsen eftersom vi inte spelade den i Danmark.

Kyrkan var tyvärr glest besatt under konserten. Det berodde dels på att annonseringen inte fungerat så bra, dels på att det tydligen var många musikevenemang i Malmö den här dagen. Gunnar gjorde proffsig presentation mellan musiknumren ändå för de knappt trettio personerna som lyssnade. Daniel Hansson läste utdragen ur Hannes Alfvéns "Den stora datamaskinen" före de tre symfonisatserna. Det var en konsert utan paus och utan extranummer och märkligt nog med ett samtidigt pågående fingeravtrycksletande i rummet intill.
KTHAK skötte sedan rutinerat notställsfällning, stolsflyttning och busslastning. Välförtjänt satte vi i oss snabbmiddagsmålet: sallad i plastbox, jos och bröd. In i bussen och strax före kl 17 lämnade vi Malmö.

Hemfärd

Mats som hade haft poliskontakten tidigare såg till så att Seppo och Andreas via bussens mobiltelefon kunde ge mera detaljer om stölden till Malmöpolisen. Annars förflöt bussfärden lugnt och behagligt. När vi hunnit förbi Jönköping och åkte längs Vättern kom kvällssolen fram och gav guldglitter i vattnet, första solglimten på hela resan!
Rast i Ödeshög vid en vägkrog, skön bensträckare för oss passagerare, nödvändig enligt reglementet för Mats. De sista restimmarna mot Stockholm passade många på att försöka sova och en del lyckades. Strax söder om Stockholm tog Gunnar upp "Ja må han leva" och plötsligt var alla vakna och vi kunde gratulera Björn på födelsedagen. På begäran stannade Mats vid T-Centralen, tio instrumentbärare klev av och vandrade iväg till tunnelbana och nattbuss. Klockan 1.15 natten mot måndag svängde bussen upp framför KTHAKs repetitionslokal på KTH. Det tog inte lång stund förrän allt hade lastats ur släpet och flyttats in i KTHAK-salen. Efter avsked till Mats och Gunnar, de fantastiska turnéfixarna, skingrades vi i majnatten som inte alls kändes lika kall som vid avresan i fredags.

Krönikan nedtecknad av Gerd Eriksson i KTHAKs violastämma.