Parprogrammering

Parprogrammerare Parprogrammering (pair programming på engelska) är en programutvecklingsteknik där två programmerare jobbar tillsammans vid en gemensam dator. Den ena, föraren, skriver kod medan den andra, navigatören, granskar varje kodrad när den matas in. De två programmerarna växlar ofta mellan rollerna.

Under granskningen planerar navigatören också den strategi som ska användas, kommer på idéer till förbättringar och funderar över problem som kommer att behöva lösas senare. Detta förfarande ger föraren möjlighet att fokusera all sin uppmärksamhet på att göra klart den aktuella uppgiften, med navigatören som skyddsnät och guide.

Parprogrammering är en teknik inom agil programvaruutveckling som blir allt vanligare i industrin.

Parprogrammering kan också göras på distans (remote pair programming) genom att man delar skärm i till exempel Zoom, eller använder ett verktyg för att redigera koden samtidigt, se länken "Resurser för parprogrammering" nedan.

Fördelar

Programmerare som arbetar i par producerar ofta kortare program med bättre design och färre buggar än programmerare som arbetar ensamma. Studier har visat att antalet defekter minskar med mellan 15 och 20 procent, beroende på programmerarnas erfarenhet och problemets svårighetsgrad.

Par överväger typiskt fler designalternativ än ensamprogrammerare och väljer enklare design, som är lätt att underhålla, och hittar dessutom designdefekter tidigare. Par blir normalt klara snabbare med arbetet än en programmerare som tilldelats samma uppgift. Par upptäcker ofta att till synes omöjliga problem blir enkla, eller åtminstone lösbara, när man arbetar tillsammans.

Kunskaper förmedlas mellan parprogrammerare under arbetet. Dom delar kunskaperna om detaljerna i systemet och plockar upp programmeringsknep från varandra.

Mer information


Denna sida är skriven av Cerisegruppen i augusti 2014 och uppdaterades senast i augusti 2020.