FILOSOFI

Pythagoras (–500): Allt är tal!

Herakleitos (–500): Allting flyter. Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod.

Zenon (–400): Akilles hinner aldrig upp sköldpaddan.

Sokrates (–400): Dialogmetoden – låt den andre själv komma fram till slutsatsen.

Platon (–400): Idévärlden tidlös, materien föränderlig. Grottmänniskor ser skuggor.

Aristoteles (–300): Syllogismer av typen Män är djur. H är man. Alltså är H ett djur.

Thomas Aquino (1200): Ontologiska gudsbeviset (gud fullkomlig, existerar alltså!)

Ockham (1300): Ockhams rakkniv = välj den enklaste teori som stämmer med data.

Descartes (1600): Avhandling om metoden. Tvivla på allt, men "cogito, ergo sum".

Locke (1600): Nyfött barn är oskrivet blad, clean slate, tabula rasa.

Spinoza (1600): Etik som matematik, axiom och härledningsregler ger moralen.

Leibniz (1600): Världen är den bästa av alla möjliga världar.

Rousseau (1700): Tillbaka till naturen! Låt barn följa sin naturgivna karaktär!

Kant (1700): Våra sinnen uppfattar inte "das Ding an sich". Kategoriska imperativet.

Schopenhauer (1800): Livet är lidande. Konsten ger tillfällig lindring.

Nietzsche (1800): Also sprach Zarathustra. Gud är död! Herremoral och slavmoral.

Bergson (1800): Livskraften, élan vital, som vi föds med är det värdefullaste vi har.

Russel (1900): Principia Mathematica grundar hela matematiken på mängdteori. Russells paradox: mängden av alla mänger som inte innehåller sej själva.

Wittgenstein (1900): Språkspelet. Det man inte kan tala om, därom måste man tiga.

Heidegger (1900): Existensen, varat, glöms bort i vår tekniska tillvaro.

Ontologi (vad finns?), epistemologi (vad vet vi?), etik (vad bör vi?) är filosofins huvudfrågor.

Metafysik (vad finns bakom allt?) avfärdas av positivister. För en positivist är ett påstående meningsfullt endast om det skulle kunna verifieras (om det vore sant). Popper (1900) menade i stället att påståendet ska kunna falsifieras om det är falskt. Han ansåg att vetenskapen bara bör ägna sej åt falsifierbara påståenden.

En handlings etiska status avgörs enligt utilitarianer av dess nytta, enligt objektivister av någon allmän princip (som Kants imperativ), enligt kulturrelativister av varje kultur själv och enligt subjektivister av varje individ själv. Existentialisterna (Heidegger, Sartre) avfärdar alla principer och ser varje individ som fri och därför ångestfylld (som i bergmanfilmer).

Poststrukturalisterna (Foucault, Derrida) skriver svårbegripligt och dekonstruerar alla förment objektiva och logiska texter. Postmodernisterna avfärdar även sanningsbegreppet. Hermeneutikerna (Gadamer, Habermas) avfärdar objektiv sanning men tolkningen av en text gör den giltig för läsaren.