Händelsestyrd vs. tidsstyrd simulering

Sammanfattning

Den här uppsatsen är en kvalitativ studie av två simulationsparadigmer: händelsestyrning och tidsstyrning. Syftet är att ta reda på olika positiva och negativa egenskaper hos implementationer där man tillämpat en av simulationsparadigmerna. Två modeller implementerades, en kömodell och en perkolationsmodell. Det visade sig vara aningen svårare att förstå sig på händelsestyrning medan tidsstyrningen var enkel att implementera. Tidsmässigt tog det ungefär lika läng tid att implementera kömodellen med båda simulationsparadigmerna medan perkolationsmodellen tog längre tid att implementera med händelsestyrning. Detta berodde till stor del på att det var svårare att tolka perkolationsmodellen i termer av händelser.

Genom att noggrant granska exekveringstiden samtidigt som parametrarna varierades gick det att utröna egenskaper hos de olika implementationerna. Händelsestyrning presterade bäst i de flesta fallen, vilket berodde mycket på vad för tidssteg man valde till den tidsstyrda simulationen. Man fann också att båda implementationerna hade väldigt olika exekveringstid beroende på vilka parametrar som varierades. Den sammanfattade slutsatsen är att händelsestyrd simulering är den tidseffektivaste lösningen men även den svåraste. Man bör ha inställningen att försöka implementera simulationen med händelsestyrningen och byta till tidstyrning om det inte går. Om man har tid kan man även försöka använda båda simulationsparadigmerna för att få ut det bästa från båda.