Kursledare och föreläsare: Johan Håstad, samt
en gästföreläsningar av Mats Näslund, Ericsson.
Assistent: Douglas Wikström som hjälpte
till vid redovisningen av hemtal.
Antal elever som gjort res checkin på kursen: 38 varav 32 lämnade in någon inlämningsuppgift.
Kurslitteratur:
"Stinson: Cryptography: Theory and practice, Chapman & Hall",
På KTH: 26 godkända varav 3 betyg A, 2 betyg B, 2 betyg C, 12 betyg D
samt 8 betyg E.
På SU: en VG.
Examinationsgrad av elever som lämnat in någon uppgift i kursen: 84%.
En nyhet i examinationen var att istället för att kräva ett visst antal poäng på varje inlämningsuppgift hade uppgifterna delats in i T(eori) och P(raktik) och det krävdes poäng av båda sorterna för att klara kursen. Nytt var dessutom att presentationen poängsattes på en skala från 30-80.
Dock finner jag resultatet på kursen lite nedslående. Av 27 godkända hade 20 betyg E eller D.
Hemtalen har redovisats skriftligt och sedan diskuterats med Johan eller Douglas under 20 minuter. Jag tycker det är en trevlig examinationsform som passar bra på kursen.
Det framgår av kursenkäten och dessutom befästs av informella diskussioner har kursen, precis som året innan, uppfattats som ganska svår och krävt en hel del arbete.
Jag uppfattar att eleverna är tämligen nöjda även om det finns en del mindre positiva synpukter. Vissa av dessa diskuteras nedan.
Gästföreläsningen fick gott betyg och verkar vara ett uppskattat inslag på kursen
Uppdelningen fick, i mina ögon, inte avsedd effekt. Det blev många dåliga lösningar på teorital för att samla ihop några T-poäng för att få godkänt. Detta ledde till att färre elever löste P-talen.
Det är nog trots allt bättre att ha gamla uppdelningen och acceptera att eleverna med låga betyg har dåligt grepp om teorin och att lösa teori-uppgifterna blir huvudsakligen ett medel att skaffa sig högre betyg.
I år igen framfördes åsikten att det var oklart vad som krävdes av prsentationerna. nästa år.
Åsikten att det vore bra med en lista av papper att välja bland har framförts. Jag förstår att studenterna känner sig rådvilla och har problem att hitta ett lämpligt arbete att presentera. Att komma över detta är som jag ser det en viktig del av uppgiften och därmed lutar jag åt att ha kvar samma formulering nästa år.
Kvalitén på presentationerna varierade starkt. Jag anser att förvånansvärt många höll svaga presentationer. Jag ser det som en kombination av det är för lite övning av detta på D-linjen och att många elever inte inser att en bra presentation kräver rejäla förberedelser. Den senare åsikten stärks av observationen att eleverna, enligt kursenkäten, ägnade betydligt mindre tid i genomsnitt åt denna uppgift än vardera av de två hemuppgifterna.
Högre betyg kräver således inte explicit djupare förståelse men det är näst intill omöjligt att nå höga betyg utan riktig förståelse. Detta följer av blandningen av svåra och enkla tal på hemuppgifterna. Jag tycker systemet har fungerat rimligt.
En elev tyckte att eleverna fick för lite handfast handledning. Föreläsningarna gav inte riktigt vad som behövdes för att lösa inlämningsuppgifterna.
Jag håller med om det faktum att föreläsningarna inte ger denna handfasta handledningen. Vid, i mina ögon, idealiskt genomförande av kursen ger föreläsningarna vägledning till området som gör att eleverna kan lösa inlämningsuppgiften genom sin allmänna förståelse för området.
Nu kan detta vara för mycket att hoppas på. Jag tänker dock fortsätta att vara optimist och att driva kursen för att uppnå ovanstående mål. Det får inte bli så att KTHs föreläsningar blir beskrivningar av recept att lösa hemuppgifter som eleverna sedan genomför utan djupare förståelse. KTHs utbildning måste ha högre mål än så.
Sidansvarig: Johan <Håstad>
Senast ändrad 21 maj 2008
Tekniskt stöd: <webmaster@nada.kth.se>