Virtual Reality är en växande sektor med tillämpningar inom terapi, spel och underhållning. Det finns flertalet förflyttningstekniker som möjliggör förflyttning i virtuella miljöer. Handkontroll, gångband och gester som imiterar gång, är beprövade tekniker. Men ingen är lika intuitiv och uppslukande som naturlig gång. Dock så begränsas den naturliga gången av den fysiska omgivningen, vilket även gäller för virtuella miljöer. Impossible Spaces introducerade konceptet med överlappande planlösningar i virtuella miljöer. En bieffekt av överlappande planlösningar är att den begränsade ytan kan upplevas större. Flexible Spaces är en procedurell förflyttningsteknik. Användaren förflyttas mellan olika rum i den virtuella miljön genom att gå i virtuella korridorer. Planlösningen och korridorens utformning har en inverkan i användarens upplevda rymd. Den här uppsatsen undersöker egenskaperna i Flexible Spaces och utvidgar den med flermålsoptimering. Optimeringsalgoritmen är utformad att ge designers förmågan att ha preferenser över korridorens längd, antal hörn, samtidigt som den optimerar mot att minska den upplevda överlappningen. Algoritmen testades mot en rektangulär och en komplex planlösning. Inledande resultat förslår att Flexible Spaces är lämplig att utvidga med flermålsoptimering. De genererade korridorerna efterliknade den föreslagna designen och minskade överlappningen nära rummens dörrar. I ett ooptimerat tillstånd, så genererade den mer än 25 optimala, sånär optimala korridorer under en sekund. Notera att det är av hög relevans att förstå de underliggande principerna som algoritmen optimerar mot, samt att vara medveten om avvägningen mellan de olika målen relaterat till upplevelsen av överlappande planlösningar.