Dagens Nyheter
En utskrift från Dagens
Nyheters nätupplaga, DN.se.

Uppdaterad 31 okt 2004 01:02

"Inte så himla viktigt att kunna matematik"

Fem matematikprofessorer underkänner förslag om bred satsning på undervisningen i grundskolan. För att Sverige skall klara konkurrensen i IT-samhället krävs att högskolorna får möjlighet att ge spetskompetens i matematik. Matematikdelegationen vill i stället ha en bred satsning på eleverna i grundskolan. Men sanningen är att de flesta medborgare klarar sig i livet med mycket lite matematik. Man behöver inte stressa skolelever med att matematik är så himla viktigt för alla, skriver fem professorer i matematik.



För att Sverige skall behålla sin konkurrenskraft som modernt industri- och IT-samhälle fordras spetskompetens, speciellt inom naturvetenskap, matematik, teknik och medicin. Detta verkar både regering och ledande företrädare för utbildning, forskning och näringsliv vara rörande eniga om.

Den av tidigare utbildningsministern Thomas Östros tillsatta Matematikdelegationen föreslog den 27 september i sitt betänkande "Att lyfta matematiken" en femårig matematiksatsning på 500 miljoner kronor per år med stor tonvikt på lärarutbildning för grundskolan och liten tonvikt på spetskompetens vid högskolan. Delegationen speglar inte det paradigmskifte som datorn nu driver fram inom matematik, teknik och vetenskap, och som kräver reformer av matematikutbildningen på alla nivåer med start i högskolan.

Svenskt offentligt utredningsväsende har på senare tid kritiserats för politisering och bristande sakkunskap. Vi anser att Matematikdelegationen är ett exempel på detta. En ny delegation med ny sammansättning och nytt uppdrag bör därför tillsättas av den nye forskningsministern Leif Pagrotsky.

Industrisamhället bygger på automatiserad materiell massproduktion och konsumtion, och IT-samhället på automatiserad massproduktion och konsumtion av information med hjälp av matematik och datorberäkning, det vill säga beräkningsmatematik.

IT-samhällets basvaror som Googles sökmotor, digital bild och ljud i jpeg/mp3-format, GPS-navigation, mobiltelefoni, sjukhusets datortomograf, finansmarknader, väderleksprognoser, krocksimulering, datoranimering, spel, film, processtyrning och så vidare, utnyttjar alla olika former av beräkningsmatematik. IT-samhället kan alltså sägas bygga på matematik med dator, det vill säga på beräkningsmatematik.

IT-samhället driver i dag fram ett paradigmskifte inom matematikämnet, där beräkningsmatematik nu får en ny roll. Men dagens matematikutbildning utvecklades under en tid då inga datorer fanns och beräkningsmatematiken befann sig i sin linda med räknestickan som redskap.

Matematikdelegationen skriver: "Några hävdar att det rent av är ett paradigmskifte på gång inom den matematiska vetenskapen, vilket också skulle revolutionera undervisningen på högskolenivå och på sikt kanske hela utbildningssystemet." Dessa "några" är, bland många andra, undertecknarna av denna debattartikel. I vår nya bok "Dreams of Calculus: Perspectives on Mathematics Education" (Springer 2004), stimulerad av Matematikdelegationen och dedicerad till Östros, beskriver vi bakgrunden till paradigmskiftet.

Matematikdelegationen argumenterar själv för ett paradigmskifte: "När det gäller tillämpad matematik illustreras detta bland annat av de kraftfulla beräkningar som numera är möjliga tack vare datorteknologins spektakulära utveckling och möjligheten att utforma mycket komplexa modeller och simuleringar ... Vi bedömer det som mycket angeläget att landets matematiska forskning samt forskar- och högskoleutbildning kan möta och medverka i den intensiva och dynamiska utvecklingsprocess som vetenskapen matematik befinner sig i."

Men när det kommer till kritan verkar delegationen inte alls tro på något paradigmskifte. Beräkningsmatematik som bas för IT-samhället omnämns över huvud taget inte, och förekommer något alls om beräkning, så markeras att beräkning är något som är skilt från matematik ("beräkningsvetenskap" eller "numerik"). Och i handlingsplanen finns heller inget som på minsta sätt speglar ett paradigmskifte.

Matematikdelegationens huvudtanke är: "Matematikkunnande skall vara självklart för medborgarskap och bildning ... Förmåga att förstå och använda matematik i vardagen, i samhället och i yrkeslivet måste vara en självklar del av varje människas allmänbildning ... Matematikutbildning skall vara till för alla." Läs och begrunda! Delegationen påstår alltså att matematikkunskaper är nödvändiga för "medborgarskap", och måste bibringas "alla" i en massiv satsning från de tidiga skolåren på att "lyfta" folket ur dess okunnighet. Delegationen menar att "redan mycket små barn kan få intuitiva föreställningar om matematikens stora idéer som till exempel symmetri, ordning, symboler, samband, förändring och oändlighet".

Matematikdelegationen prioriterar alltså en bred folkbildning i tidiga skolår för "medborgarskap" för alla, detta framför spetskompetens för några. Delegationen skriver: "Alltför stor del av matematikutbildningen har syftat till att sålla fram en elit med stor kapacitet att utföra beräkningar." Läs och begrunda! Delegationen vill tydligen inte ha någon elit med spetskompetens, i alla fall inte i beräkningsmatematik.

Delegationen krav på matematikkunnande för "medborgarskap" har likheter med folkpartiets kritiserade språktest. Delegationen inser själv haken: "Matematik-ämnets roll som sorteringsinstrument kan vara en förklaring till ungdomars blockeringar och ångest", utan att för den skull ifrågasätta sorteringsprincipen som sådan.

Vad gäller nödvändigheten av matematikkunskaper för "medborgarskap" så räcker det att vi erinrar oss att flera av Sveriges finansministrar haft problem med skolans matematik. Och dessa ministrar har nog inte varit sämre än många andra.

Sanningen är ju att de flesta medborgare klarar sig med mycket lite matematik, liksom finansministrar, men naturligtvis skall alla ges möjlighet att i skolan lära sig den matematik som behövs för att klara ekonomi, dator, mobiltelefon och andra prylar.

Och motivationen härtill är säkert stark för de flesta. För dem som vill välja bästa elleverantör eller pensionsfond behövs det kanske sedan lite mer. Därtill är det viktigt att det finns några som kan (mycket) mer matematik för att Sverige skall behålla sin position.

Men man skall inte använda matematikkunnande som sortering för medborgarskap. Och skolan skall ta hand om dem som visar intresse och fallenhet för matematik, därför att de behövs i vårt samhälle. Lika väl som vi behöver kunniga och kompetenta läkare och busschaufförer, utan att de därför skall betraktas som en "elit" med ohemula privilegier.

Matematik är svårt att lära sig behärska, i likhet med datorprogrammering, hjärnkirurgi, att köra buss, företagsledning, psykoterapi, elinstallation, höjdhopp, pianospel och mycket annat. Det finns ingen möjlighet att komma runt detta faktum, annat än genom trivialisering, som inte är till gagn för någon. Vårt samhälle behöver skickliga specialister inom många olika områden, inklusive matematik, och uppgiften för vårt utbildningssystem är att tillfredsställa detta behov. Samtidigt som man erbjuder baskunskap för många, naturligtvis.

Eftersom matematik är svårt är det nödvändigt att differentiera matematikutbildningen på alla nivåer, så att man kan erbjuda dem som är intresserade mer kunskap, utan att skapa ångest för andra. Om man inser att alla inte behöver så mycket matematik, så blir inte möjligheten att vissa kan få lära sig mer det hot det verkar vara i dag.

Vi har länge propagerat för en differentierad matematikutbildning redan från första årskursen vid Chalmers, utan att lyckas övertyga vare sig teknologer eller lärare om att det inte skulle vara så farligt om några fick lära sig lite mer. Studentens oro kommer från budskapet att om man inte fixar matten så är det kört, ett budskap som nollorna möter redan vid entrén till Chalmers.

Många ingenjörer använder i dag mycket lite matte, samtidigt som några behöver kunna mer eller mycket mer. Sanningen är att man inte behöver stressa vare sig teknologer eller skolelever med att matematik är så himla viktigt för alla.

Det är vetenskapssamhället som avgör frågorna om vad och varför i utbildningen, och didaktikerna får anpassa sina svar om hur därefter. Och vetenskaper genomgår ständigt paradigmskiften när ny teknik utvecklas, som teleskopet, mikroskopet eller som nu datorn.

Därför behöver nu i första hand högskoleutbildning inklusive lärarutbildning reformeras, så att paradigmskiftet speglas. Och därtill behövs ingalunda 500 miljoner per år. En bråkdel skulle räcka och skulle kunna få en mycket stor multiplikatorffekt (lyssnar Pagrotsky?). När väl detta är gjort kan gymnasiet följa efter med förenklade varianter och sedan grund- och förskola. Detta är en top-down process, som inte står i motsättning till god lärarutbildning och innovativ pedagogik på alla nivåer.

Matematikdelegationen med arbetsgrupper har omfattat uppemot hundra personer, med en helt överväldigande dominans från olika former av matematikdidaktik; endast en matematikprofessor har ingått och ingen som helst kompetens inom beräkningsmatematik har varit representerad. Det är då inte överraskande att delegationens handlingsplan föreslår ordentligt med pengar till (traditionell) lärarutbildning. Men varför har matematikdelegationen fått en så skev sammansättning?

Vad kommer nu Leif Pagrotsky att göra? Satsa de föreslagna 2,5 miljarderna på ett "kunskapslyft" med dffusa mål utan paradigmskifte? Eller tillsätta en ny Matematikdelegation med direktiv att initiera reformer av matematikutbildningen, inklusive lärarutbildningen, som speglar paradigmskiftet, med huvudmålet att stärka Sveriges konkurrenskraft? Vad säger Pagrotsky själv?



Kenneth ERikson, Claes Johnson, Mats G Larson, Anders Logg, Nils Svanstedt

 

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.