Uppdaterad 31 okt 2004 01:02
"Inte så himla viktigt att kunna matematik"
Fem matematikprofessorer underkänner förslag
om bred satsning på undervisningen i grundskolan.
För att Sverige skall klara konkurrensen i IT-samhället krävs att
högskolorna får möjlighet att ge spetskompetens i matematik.
Matematikdelegationen vill i stället ha en bred satsning på eleverna i
grundskolan. Men sanningen är att de flesta medborgare klarar sig i
livet med mycket lite matematik. Man behöver inte stressa skolelever
med att matematik är så himla viktigt för alla, skriver fem professorer
i matematik.
För att Sverige skall behålla sin
konkurrenskraft som modernt industri- och IT-samhälle fordras
spetskompetens, speciellt inom naturvetenskap, matematik, teknik och
medicin. Detta verkar både regering och ledande företrädare för
utbildning, forskning och näringsliv vara rörande eniga om.
Den
av tidigare utbildningsministern Thomas Östros tillsatta
Matematikdelegationen föreslog den 27 september i sitt betänkande "Att
lyfta matematiken" en femårig matematiksatsning på 500 miljoner kronor
per år med stor tonvikt på lärarutbildning för grundskolan och liten
tonvikt på spetskompetens vid högskolan. Delegationen speglar inte det
paradigmskifte som datorn nu driver fram inom matematik, teknik och
vetenskap, och som kräver reformer av matematikutbildningen på alla
nivåer med start i högskolan.
Svenskt offentligt
utredningsväsende har på senare tid kritiserats för politisering och
bristande sakkunskap. Vi anser att Matematikdelegationen är ett exempel
på detta. En ny delegation med ny sammansättning och nytt uppdrag bör
därför tillsättas av den nye forskningsministern Leif Pagrotsky.
Industrisamhället
bygger på automatiserad materiell massproduktion och konsumtion, och
IT-samhället på automatiserad massproduktion och konsumtion av
information med hjälp av matematik och datorberäkning, det vill säga
beräkningsmatematik.
IT-samhällets basvaror som Googles
sökmotor, digital bild och ljud i jpeg/mp3-format, GPS-navigation,
mobiltelefoni, sjukhusets datortomograf, finansmarknader,
väderleksprognoser, krocksimulering, datoranimering, spel, film,
processtyrning och så vidare, utnyttjar alla olika former av
beräkningsmatematik. IT-samhället kan alltså sägas bygga på matematik
med dator, det vill säga på beräkningsmatematik.
IT-samhället
driver i dag fram ett paradigmskifte inom matematikämnet, där
beräkningsmatematik nu får en ny roll. Men dagens matematikutbildning
utvecklades under en tid då inga datorer fanns och
beräkningsmatematiken befann sig i sin linda med räknestickan som
redskap.
Matematikdelegationen skriver:
"Några hävdar att det rent av är ett paradigmskifte på gång inom den
matematiska vetenskapen, vilket också skulle revolutionera
undervisningen på högskolenivå och på sikt kanske hela
utbildningssystemet." Dessa "några" är, bland många andra,
undertecknarna av denna debattartikel. I vår nya bok "Dreams of
Calculus: Perspectives on Mathematics Education" (Springer 2004),
stimulerad av Matematikdelegationen och dedicerad till Östros,
beskriver vi bakgrunden till paradigmskiftet.
Matematikdelegationen
argumenterar själv för ett paradigmskifte: "När det gäller tillämpad
matematik illustreras detta bland annat av de kraftfulla beräkningar
som numera är möjliga tack vare datorteknologins spektakulära
utveckling och möjligheten att utforma mycket komplexa modeller och
simuleringar ... Vi bedömer det som mycket angeläget att landets
matematiska forskning samt forskar- och högskoleutbildning kan möta och
medverka i den intensiva och dynamiska utvecklingsprocess som
vetenskapen matematik befinner sig i."
Men när det kommer till
kritan verkar delegationen inte alls tro på något paradigmskifte.
Beräkningsmatematik som bas för IT-samhället omnämns över huvud taget
inte, och förekommer något alls om beräkning, så markeras att beräkning
är något som är skilt från matematik ("beräkningsvetenskap" eller
"numerik"). Och i handlingsplanen finns heller inget som på minsta sätt
speglar ett paradigmskifte.
Matematikdelegationens huvudtanke
är: "Matematikkunnande skall vara självklart för medborgarskap och
bildning ... Förmåga att förstå och använda matematik i vardagen, i
samhället och i yrkeslivet måste vara en självklar del av varje
människas allmänbildning ... Matematikutbildning skall vara till för
alla." Läs och begrunda! Delegationen påstår alltså att
matematikkunskaper är nödvändiga för "medborgarskap", och måste
bibringas "alla" i en massiv satsning från de tidiga skolåren på att
"lyfta" folket ur dess okunnighet. Delegationen menar att "redan mycket
små barn kan få intuitiva föreställningar om matematikens stora idéer
som till exempel symmetri, ordning, symboler, samband, förändring och
oändlighet".
Matematikdelegationen prioriterar alltså en bred
folkbildning i tidiga skolår för "medborgarskap" för alla, detta
framför spetskompetens för några. Delegationen skriver: "Alltför stor
del av matematikutbildningen har syftat till att sålla fram en elit med
stor kapacitet att utföra beräkningar." Läs och begrunda! Delegationen
vill tydligen inte ha någon elit med spetskompetens, i alla fall inte i
beräkningsmatematik.
Delegationen krav på matematikkunnande för
"medborgarskap" har likheter med folkpartiets kritiserade språktest.
Delegationen inser själv haken: "Matematik-ämnets roll som
sorteringsinstrument kan vara en förklaring till ungdomars blockeringar
och ångest", utan att för den skull ifrågasätta sorteringsprincipen som
sådan.
Vad gäller nödvändigheten av matematikkunskaper för
"medborgarskap" så räcker det att vi erinrar oss att flera av Sveriges
finansministrar haft problem med skolans matematik. Och dessa ministrar
har nog inte varit sämre än många andra.
Sanningen är ju
att de flesta medborgare klarar sig med mycket lite matematik, liksom
finansministrar, men naturligtvis skall alla ges möjlighet att i skolan
lära sig den matematik som behövs för att klara ekonomi, dator,
mobiltelefon och andra prylar.
Och motivationen härtill är
säkert stark för de flesta. För dem som vill välja bästa elleverantör
eller pensionsfond behövs det kanske sedan lite mer. Därtill är det
viktigt att det finns några som kan (mycket) mer matematik för att
Sverige skall behålla sin position.
Men man skall inte använda
matematikkunnande som sortering för medborgarskap. Och skolan skall ta
hand om dem som visar intresse och fallenhet för matematik, därför att
de behövs i vårt samhälle. Lika väl som vi behöver kunniga och
kompetenta läkare och busschaufförer, utan att de därför skall
betraktas som en "elit" med ohemula privilegier.
Matematik är
svårt att lära sig behärska, i likhet med datorprogrammering,
hjärnkirurgi, att köra buss, företagsledning, psykoterapi,
elinstallation, höjdhopp, pianospel och mycket annat. Det finns ingen
möjlighet att komma runt detta faktum, annat än genom trivialisering,
som inte är till gagn för någon. Vårt samhälle behöver skickliga
specialister inom många olika områden, inklusive matematik, och
uppgiften för vårt utbildningssystem är att tillfredsställa detta
behov. Samtidigt som man erbjuder baskunskap för många, naturligtvis.
Eftersom
matematik är svårt är det nödvändigt att differentiera
matematikutbildningen på alla nivåer, så att man kan erbjuda dem som är
intresserade mer kunskap, utan att skapa ångest för andra. Om man inser
att alla inte behöver så mycket matematik, så blir inte möjligheten att
vissa kan få lära sig mer det hot det verkar vara i dag.
Vi har
länge propagerat för en differentierad matematikutbildning redan från
första årskursen vid Chalmers, utan att lyckas övertyga vare sig
teknologer eller lärare om att det inte skulle vara så farligt om några
fick lära sig lite mer. Studentens oro kommer från budskapet att om man
inte fixar matten så är det kört, ett budskap som nollorna möter redan
vid entrén till Chalmers.
Många ingenjörer använder i dag
mycket lite matte, samtidigt som några behöver kunna mer eller mycket
mer. Sanningen är att man inte behöver stressa vare sig teknologer
eller skolelever med att matematik är så himla viktigt för alla.
Det är vetenskapssamhället
som avgör frågorna om vad och varför i utbildningen, och didaktikerna
får anpassa sina svar om hur därefter. Och vetenskaper genomgår
ständigt paradigmskiften när ny teknik utvecklas, som teleskopet,
mikroskopet eller som nu datorn.
Därför behöver nu i första hand
högskoleutbildning inklusive lärarutbildning reformeras, så att
paradigmskiftet speglas. Och därtill behövs ingalunda 500 miljoner per
år. En bråkdel skulle räcka och skulle kunna få en mycket stor
multiplikatorffekt (lyssnar Pagrotsky?). När väl detta är gjort kan
gymnasiet följa efter med förenklade varianter och sedan grund- och
förskola. Detta är en top-down process, som inte står i motsättning
till god lärarutbildning och innovativ pedagogik på alla nivåer.
Matematikdelegationen
med arbetsgrupper har omfattat uppemot hundra personer, med en helt
överväldigande dominans från olika former av matematikdidaktik; endast
en matematikprofessor har ingått och ingen som helst kompetens inom
beräkningsmatematik har varit representerad. Det är då inte
överraskande att delegationens handlingsplan föreslår ordentligt med
pengar till (traditionell) lärarutbildning. Men varför har
matematikdelegationen fått en så skev sammansättning?
Vad kommer
nu Leif Pagrotsky att göra? Satsa de föreslagna 2,5 miljarderna på ett
"kunskapslyft" med dffusa mål utan paradigmskifte? Eller tillsätta en
ny Matematikdelegation med direktiv att initiera reformer av
matematikutbildningen, inklusive lärarutbildningen, som speglar
paradigmskiftet, med huvudmålet att stärka Sveriges konkurrenskraft?
Vad säger Pagrotsky själv?
Kenneth ERikson, Claes Johnson, Mats G Larson, Anders Logg, Nils Svanstedt
|