Ansikte mot ansikte – ett seminarium mellan konst och vetenskap
På basis av denna konferens håller vi nu på att förbereda utgivning av boken Ansikte mot ansikte för Bokförlaget Boréa. I boken medverkar följande författare: Viveka Adelswärd, Ulf Dimberg, Olov Engwall, Fataneh Farahani, Per-Anders Forstorp, Jan Holmberg, Lars-Christer Hydén, Lena Johannesson, Erik Neovius, Roger Qvarsell och Solfrid Söderlind,
Konferensprogram
Tema Kommunikation, Linköpings universitet
Alla hälsas välkomna!
Program:
Fredagen den 5 maj.
10.15-17.30 Seminarium.
Medverkande:
Viveka Adelswärd (Kommunikation, Linköping),Ulf Dimberg (Psykologi, Uppsala), Olov Engwall (Tal, musik, hörsel, KTH), Lars-Christer Hydén (Kommunikation, Linköping), Fataneh Farahani (Etnologi, Stockholm), Per-Anders Forstorp (Kommunikation, KTH), Roger Qvarsell (Tema Mat och kultur, Linköping), Solfrid Söderlind (Konstvetenskap, Uppsala & Nationalmuseum, Stockholm)
Linköpings universitet, sal Planck (Fysikhuset)
Lördagen den 6 maj
13.30 Vernissage ”Ansikte mot ansikte”, Gert Germeraad
Adelsnäs Orangeri, Åtvidaberg
Ansikten mellan konst och vetenskap
Utgångspunkten för seminariet Ansikte mot ansikte är att konst och vetenskap ofta ställer liknande frågor om människans villkor. En utställning av den holländske skulptören Gert Germeraad väcker frågor som inte bara är intressanta att gestalta konstnärligt utan också att diskutera från olika vetenskapliga perspektiv.
Gert Germeraads verk består av stora keramiska skulpturer av mänskliga huvuden. De problematiserar därmed det mänskliga ansiktet. Konstnären är intresserad av hur människan genom sekler försökt förstå andras karaktärer och intentioner genom att studera, tolka och kategorisera anletsdrag. Från 1700-talets fysionomik (J.C. Lavater), över 1800-talets frenologi (J. Gall) och Lombrosos teori om kriminalitetens ansikten till 1900-talets rasbiologiska föreställningar löper tunna tanketrådar. Gert Germeraad vill också ställa frågor om det konstnärliga självporträttet genom att t ex visa skulpturer inspirerade av Egon Schieles självporträtt.
Utställningen Ansikte mot ansikte kan väcka frågor om hur vi i ansikten tror oss kunna läsa människors karaktär och identitet. Ansiktet har studerats från många olika perspektiv med såväl deskriptiva som normativa motiv. Seminariet bidrar till att hitta nya frågor och fördjupa teorier kring denna så vanliga och vardagliga plats för mänskliga möten. På seminariet avser vi att belysa några av dessa frågor från olika vetenskapliga kunskapsområden såsom idéhistoria, teknologi, bildvetenskap, estetik, etnologi, socialpsykologi och kommunikation. Seminariet är ett möte mellan konst och vetenskap men även ett möte mellan discipliner.
Idéhistoria och teknologi.
Historien har visat på faran att tro sig kunna likställa fysiska kännetecken med karaktärsdrag. Från olika håll, vetenskapliga såväl som ytterst ovetenskapliga, har man sökt ”läsa” ansikten. Det har rört sig om allt från etniska kategoriseringar, rasbiologiska klassifikationer och typologier över brottsliga fysionomier, till samtidens biologiska pass där vissa delar av ansiktet blir bärare av en icke-reducerbar identitet. Varje tid och varje kultur har säkert sitt idealansikte. Detta är viktigt för den teknologiska forskning som skapar de virtuella ansikten som ska möta oss i framtidens reklam och information.
Konstvetenskap, estetik och medicin.
Det mänskliga ansiktet är inte bara unikt, utan också en spegel. I den avbildande konstens historia, liksom i samtidens medier, blir ansiktet ofta kopplat till personliga identiteter och det blir som ansikten, snarare än något annat, som personer blir kända. Porträttkonsten speglar inte bara de avbildade personerna utan också tidens människoideal. Modern plastikkirurgi – både rekonstruktiv och kosmetisk – syftar till att både bevara och förändra identiteten. I vår samtid är den kosmetiska plastikkirurgin ofta ifrågasatt, vilket vittnar om den betydelse som ofta tillskrivs ansiktet i termer av en autentisk plats som inte får modifieras. Narcissism och kosmetik uppfattas ofta som ytliga och
negativt värderade företeelser men är i en annan mening konkreta uttryck för den betydelse som ansiktet kan ha i den identitetsbildning som balanserar mellan inåtvänd självreflektion och viljan till social exponering.
Socialpsykologi, filosofi och religion
Ansiktet kan vara en plats för öppenhet såväl som slutenhet. Med ansiktet kan man visa sitt “rätta” jag, men man kan också med en mask eller en slöja dölja sin unika personlighet eller “ta skydd” i en identitet exempelvis baserad på religion eller genus. I teoribildningar inom socialpsykologi, fenomenologi och filosofi har ansiktet spelat stor roll, från Erving Goffmanns begrepp “face work” till Emmanuel Levinas konkreta lokalisering av den mellanmänskliga etiken till ansiktet. Ansiktet har i många sammanhang kommit att tillskrivas betydelser och funktioner som går långt utöver dess kroppsliga egenskaper. Inom kristen och judisk religion talar man om Guds ansikte och avbildar gärna människan som en spegel av gudomligheten. I andra religioner, exempelvis islam, är det omtvistat att avbilda Guds ansikte.
För förhandsanmälan och detaljerat program, kontakta:
Viveka Adelswärd, vivad@tema.liu.se
Per-Anders Forstorp, forstorp@kth.se
22-mar-06