Varde inte ljus

På denna sida redogör jag för ett mindre experiment i att hugga sönder ljus jag utfört. Det visar sig vara mycket lättare att hugga sönder ljus än jag hade trott.

Varför?

På film, åtminstone gamla trevliga matinéfilmer med svärd i, ser man ofta ljus huggas med svärd. Typiskt en ljusstake med flera ljus i, ett hugg i närheten av det som inte ser ut att påverka ljusen, som strax därpå visade sig ha skurits av allihop och ramlar i bitar. Jag fick för mig att testa hur lätt det kan tänkas vara att göra detta i verkligheten.

Experiment

En 25-pack med stearinljus av modell Deca, 190 mm gånger 22 mm (jämntjocka hela vägen) köptes in. 13 av dessa slaktades sedan skoningslöst för forskningens skull (flera av dem höggs flera gånger, om första hugget tog högt och därmed lämnade mycket ljus kvar i nederkant).

Ett stycke trämöbel användes som bas. Denna är egenhändigt ihopsnickrad någon gång i mellanstadiet och ursprungligen tänkt att ställa blommor på. Efter dagens övning är den inte längre i så bra form... Möbeln har en platta längst upp på ca. 10 cm gånger 10 cm, ungefär i brösthöjd.

I brist på ljusstakar att offra i eventuellt omild behandling användes en tjock kartongbit (ursprungligen emballage till DVD-filmer levererade via posten). Utan någon sorts fasthållningsanordning ramlar nämligen ljusen av sig själva. I kartongen gjordes små hål och ljusen stacks ned i dessa.

Därpå beväpnade sig den entusiastiske experimentatören med svärd och försökte kapa ljusen med ett bestämt, men ändå charmerande hugg.

Resultat

Först användes ett långsvärd, av modell Albion Next Generation, Sempach (kan med lite god vilja skådas i denna sidas bakgrundsbild). Det var inga som helst problem att hugga sönder ljusen. Dock stod inte ljusen läckert kvar och föll i bitar på plats som de gör på film, utan istället tenderade de att flyga iväg en sisådär fem meter åt sidan. Detta kan möjligen bero på att experimentljusstaken flyger iväg av en lättare vindpust och alltså inte är fullt så gedigen som till exempel en kandelaber på film. Eller så kanske de fuskar på film.

Därefter övergick huggandet till att ske med rapir, det ultimata matinévapnet. Ett stycke Del Tin 2171, mycket sliten från flitigt sparrande och inte slipad. Även med detta svärd gick det mycket lätt att kapa ljus.

Det var inga problem att kapa flera ljus i ett hugg, vare sig på djupet (så att man kapar alla samtidigt, men med olika delar av klingan) och på bredden (så man kapar alla med samma del av klingan men det ena efter det andra). På grund av experimentmöbelns snåla yta höggs aldrig fler än 3 ljus i ett hugg, men det borde inte vara några problem att ta fler än så.

Övriga observationer

Övningarna kräver gott om utrymme, man behöver svinga rätt ordentligt. Lite inledande experimenterande i ett mycket litet kök ledde till mindre imponerande resultat, där huggen vackert gick in till veken och sen stannade (medan ljuset istället for iväg i oroväckande hög fart mot fönstret).

Svärden blir klibbiga av stearin. Detta är i och för sig lätt att torka av med en tygtrasa, men inte speciellt roligt att göra.

Förbipasserande människor och grannar som tittar ut genom sina fönster ger en konstiga blickar. En del ser förvånade ut, andra verkar betrakta experimentatören som en idiot och ytterligare en del ser arga ut (främst grannar).

Kvarstående frågor

Trots ovanstående mycket gedigna utredning av frågan kvarstår framförallt en fråga. Kan man kapa ljusen sådär coolt som på film, så inte alla delar flyger några meter i sidled? Saker man skulle kunna testa är att sätta fast ljusen i tunga ljusstakar och att använda vassa svärd. Detta blir dock ett senare projekt.