EIT-D kvalitetsgrupp - första delrapport

Stefan Arnborg, DUG
Douglas Busch, DSV
Gerd Eriksson, NADA
Jenny Forss, D-Teknolog
Viggo Kann, NADA
Inger Larsson, Kansli EIT
Frank Reichert, Teleinformatik

Sammanfattning

Vi föreslår i denna första etapp följande åtgärder för att höja kvaliteten i utbildningen:

Bakgrund

Fakultetsnämnden EIT har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att föreslå ett handlingsprogram i kvalitetsfrågor för D-programmet. Detta är den första delrapporten, och den ska presenteras i fakultetsnämnden 21/3 1995. Gruppen har haft ett preliminärt möte den 12/11 och reguljära sammanträden 5/12 1994, 16/1 1995 och 17/2 med utdelade arbetsuppgifter som genomförts mellan mötena. Erfarenheter från andra utbildningar av hög klass har tagits in och bedömts. Som föredöme på KTH har MMT-fakulteten tagits. I övrigt har personliga kontakter och Internettjänster från huvudsakligen amerikanska elituniversitet utnyttjats. Detta innebär ingen nivåsättning av D-programmet. I stället bör man se det så att de amerikanska elituniversiteten tidigt har tvingats att se rekrytering, utbildning och industrikontakter som väsentliga delar i ett marknadsstyrt utbildningssystem, och Europa följer strax efter.

Bilaga:

Kvalitet

Vid gruppens första möte diskuterades en uppdelning av kvalitetsbegreppet i olika delar. Man kan grovt dela upp analysen i följande faser:

Fakultetens centrala uppgift är att definiera utbildningsmål med hänsyn tagen till inkommande studenters kompetens och de kompetenskrav som ges av civilingenjörens ambitioner på karriär, och därefter skapa en utbildning där målen kan uppfyllas med god användning av resurser. Med resurser ska förstås de ekonomiska och andra resurser som KTH disponerar för utbildningen, men också de resurser av tid eller skatte- och lånefinansierat studiestöd som studenterna sätter in. Med god användning menar vi att användningen av resurser ska kunna kopplas till uppfyllelse av karriärmål för civilingenjörer.

Fakultetens andra uppgift är att interagera med skola och näringsliv på ett sådant sätt att rätt studenter kommer in i systemet och så att avnämarna uppfattar D-civilingenjörerna som väl lämpade att att lösa kvalificerade arbetsuppgifter i samband med skapande, anpassning och införande av ny teknik och nya tekniska system. Dessa uppgifter är långsiktiga och förutsätter ett uthålligt intresse för olika informations- och nätverksaktiviteter.

Fakulteten har i sin utvecklingsplan betonat vikten av rekrytering av studenter.

Vad som karakteriserar kvalitetsarbete i tjänsteverksamhet till skillnad från i tillverkning är att motivation kommer i fokus. Studenterna är inte tvingade att stanna i systemet: om de saknar känslan (berättigad eller inte) att utbildningen betalar sig bättre än alternativa aktiviteter kommer de att försvinna ur systemet (dropout). Dropout accepteras ibland som en oundviklig ingrediens i ett utbildningssystem, men ett sådant synsätt klarar inte enkla ekonomiska kalkyler: i en utbildning som inte genomförs har stora ekonomiska resurser förbrukats utan att ge tillräcklig avkastning, och dropout i civilingenjörsutbildningen kostar avsevärda belopp. Det finns alltså ingen väg till god kvalitet som inte förutsätter aktivt intresse från studenterna. Detta enkla konstaterande bör inte ses som ett krav på strömlinjeformad eller lättsmält undervisning: i hela utbildningen kan man i stället eftersträva variation i kursuppläggningar och lärarstilar, så länge acceptans från alla studenter uppnås.

En grundläggande princip i kvalitetsarbete är att inget spill accepteras. Genom omsorgsfull rekrytering, kontinuerlig uppföljning och snabba korrektiv ska man komma dithän att alla som antas också tar sin examen efter stipulerad tid, och på sådant sätt att intressenter som utbildningsutvärderare och personalansvariga i näringslivet anser att varje examinerad D-civilingenjör är lämplig för en civilingenjörskarriär på företaget. Vi har en bit kvar dit...

Nuläge

D-programmet har byggts upp och utvecklats på olika sätt sedan 1982. Studenterna har deltagit aktivt i utvecklingen och avsevärda förbättringar och anpassningar har genomförts. Under de första åren fanns inga egentliga tvivel om inriktning och relevans från arbetsmarknadssynpunkt. Civilingenjörer på D fick utan svårighet goda anställningar, och det fanns ett brett spektrum av arbetserbjudanden. Man kunde välja ett välbetalt arbete med eller utan intressanta utvecklingsmöjligheter. Under dessa förutsättningar fanns ingen påtaglig anledning att oroas av att många studenter drev ut i arbetslivet utan att först ta sin examen.

Situationen har idag förändrats på ett antal sätt. Ett internationellt fenomen är att utbildningssystemen har kommit i skottgluggen. Intressenter som studenter, föräldrar (i USA) och utbildningsdepartement (i Europa) ifrågasätter målsättningar, kompetens och inriktningar. På KTH genomfördes stora förändringar i utbildningssystemen. De studieresultat man kan mäta har knappast förbättrats. Det kan finnas olika uppfattningar om vad detta beror på. En möjlighet är att förändringar genomförts som bygger på olika former av önsketänkande snarare än en seriös analys av systemets funktion.

En följd av de organisationsförändringar som skett är att arbetsklimatet försämrats avsevärt, resultaten och kvaliteten i verksamheten har drastiskt försämrats och grundläggande strukturfel har införts som gör att ansvar, resurser och befogenheter inte längre följs åt.

Ett positivt inslag de senaste åren är en serie utvärderingar som i tur och ordning utförts av D, DV, F och E-programmen. Utan tvekan har utvärderingsmetodiken förbättrats under processens gång. Den senaste tillgängliga gäller F-programmet, och den kanske säger lika mycket om D som om F i dess allmänna, icke teknikanknutna slutsatser. Medan D-utvärderingen gjordes innan följderna av reformerna i grundutbildningen var kända har de senare utvärderingarna i hög grad fokuserats på de problem omläggningen lett till. Det måste under alla förhållanden vara förkastligt att stora förändringar genomförs som inte syftar till att lösa ett upplevt problem och utan föregående planering och förankring. Den positiva bedömning som gjordes av D-programmet är därför kanske inte längre giltig. Vi ställer oss emellertid bakom den bedömning som D-utvärderingen gjort, åtminstone i denna vår tolkning:

D-programmets status

Alltför många studenter blir inte klara. Studenterna är enligt utvärderarna entusiastiska, motiverade och flitiga. Ändå finns brister i rekryteringen till D-programmet. Förebilden i detta avseende bör vara amerikanska elitskolor där mycket stora ansträngningar görs för att studenterna ska få största valuta för de utomordentligt betungande terminsavgifterna genom att de tas in på ett sätt så att examen uppnås med stor säkerhet. För att överhuvud taget bli rankade måste amerikanska universitet och liberal arts colleges ha en examination på minst 80%, och de har ingen möjlighet att använda sänkta krav som medel att höja examinationen.

En blick på D-statistiken visar tydligt att utbildningen inte passar för många av våra studenter. Utvärderingen ger inget entydigt svar på hur detta kan åtgärdas, men sannolikt måste både utbildning och rekrytering förbättras. Förbättrad rekrytering är ett långsiktigt medel att höja kvaliteten. På kortare sikt måste vi förbättra utbildningen så att den passar de studenter vi faktiskt har, andra möjligheter gives inte.

De D-elever som fortsatt att doktorera anses av utvärderarna mycket bra i teori- och programvaruämnen. Mera praktiskt orienterad verksamhet efterlyses.

Utvärderarna anser att fakultetens bas i aktuell forskningsverksamhet är utmårkt, och att utbildningsnivån är tillräckligt hög för MSc-examen, efter mindre justeringar. Denna nivå måste givetvis bevakas och uppföljas, men forskningsnivån kan varken förbättras eller försämras i snabb takt. Eleverna lär sig i stort sett vad D-utvärderarna anser att de ska lära sig, och det finns goda möjligheter till fördjupningar i fakultetens olika forskningsprogram. Förbättringar i de datatekniska ämnena bör kunna ske kontinuerligt utan stora 'språng'. I detta sammanhang finns dock skäl att påminna om de stora inkörningsproblem varje större förändring i D-programmet medfört. Problemen har gett oss en påtaglig skepsis mot större förändringar. Samtidigt måste programmet utvecklas för att inte stagnera. Om vi kunde lära oss att göra rätt första gången (typiskt slagord i Total Quality Management-sammanhang) vore mycket vunnet.

Eleverna får inte tillräcklig inblick i fakultetens forskningsverksamhet och professorerna bör undervisa mer och engagera sig mer för att höja intresset för forskningsverksamheten.

Eleverna har inte fått veta vad vissa utbildningsmoment är till för, och ställer sig framför allt frågande till obligatoriska kurser i annat än datateknik. I fysik, elteknik och mekanik finns problem att förklara vilken roll kurserna har, både för lärare och studenter.

Utvärderarna anser att samarbetet mellan de tre dataorienterade institutionerna i programmet inte är effektivt. Det kan visa sig i dålig samordning mellan kurser som går parallellt eller som bygger på varandra.

Gruppens prioritering

Vi anser att ett kvalitetsprogram för D måste omfatta rekrytering, uppföljningssystem för processer i utbildningen och stärkning av relevanta kanaler med näringsliv och samhälle. Samtidigt är det klart att de mest akuta problemen rör de interna processerna på KTH. Vi fokuserar alltså denna delrapport på åtgärder för utbildning och kurser som vi bedömer kunna ge omedelbar, varaktig och väsentlig förbättring av utbildningen. En väsentlig och ny del av utbildningen är kompetensinriktningar och fördjupningsblock. Utvärderingsmetoder för dessa kommer att definieras i andra etappen av gruppens arbete. Vi avser att i slutrapporten också föreslå åtgärder ägnade att säkerställa en god utveckling av utbildningsutbud, rekrytering, industrirelationer och utbildningsmål.

Rekommendationer

Gruppen har funnit att kvalitetsarbetet på D-programmet inte är tillräckligt styrt av skriftliga anvisningar och inarbetade rutiner. Det bör gå att tämligen omgående införa en bättre samordning mellan de kurser som ges, genom att man rutinmässigt anordnar lärarmöten med inplanerade arbetsuppgifter. Dessutom kan man införa rutiner som ger en snabbare återkoppling till utbildnings- och kursansvariga och möjliggör ett större mått av korrektion under pågående kurs.

Efter förebild från MMT föreslår vi att fakulteten ordnar lärarmöten dels för att samordna de kurser som går samtidigt (vertikala, belastningsmässiga länkar), dels för att säkerställa att lärare har en god uppfattning av vad eleverna kan före kursen och ska kunna efter den (horisontella, tematiska länkar). Som ett komplement till lärarträffar bör nödvändig information lagras på fakultetens Internetvärdar. Detta är speciellt viktigt för samband som sträcker sig över flera årskurser, exempelvis mängdlära i D1, statistik i D2, signalteori i D3 och tillförlitlighet i D4.

För att möjliggöra en effektivare och snabbare uppföljning och anpassning av undervisningen föreslår vi att man gör vissa ändringar och preciseringar i rutinerna för kursvärderingar.

En nödvändig förutsättning för att utbildningen ska uppfattas som ett harmoniskt system är att utbildningsmålen preciseras och bryts ner i större detaljeringsgrad än nu. Utbildningsmålen styr också sambanden till rekrytering av studenter och industrins bild av utbildningens relevans.

Åtgärder i första etappen

Vertikal länk

Efter orientering om fakultetens kvalitetsarbete sker årskursvisa kurspresentationer och diskussioner om kursernas målsättningar och tidigare utvärderingar, varefter en grov tidsplanering av studenternas arbetstid genomförs. Resultatet ska dokumenteras och följas upp mot enkäter som genomförs efter perioden. Fakulteten ordnar dessa lärarmöten för varje period tills D-programmet är genomlyst. Man bör kunna ta ställning till fortsättningen varje år i samband med LoT-arbetet.

Lärarmöten har avhållits 02-09 (D1, D2) och 02-10 (D3). Erfarenheterna är preliminärt goda, och lärarmöten är sannolikt en bestående del av D-programmet i fortsättningen.

Bilagor:

Horisontell länk

Många kurser bygger på tidigare kurser. Identifiering av allmänna principer och återkommande begrepp är centrala för all pedagogik på universitetsnivå. Detta innebär att eleverna kommer att få se samma stoff i flera olika perspektiv. Det är väsentligt att lärare känner till dessa begrepps införande och vidare användning, bl a så att eleverna inser att repetitioner är avsiktliga och inte sker av misstag. Vi anser oss kunna identifiera några av dessa återkommande moment, men även här är elevernas medverkan önskvärd. Under våren avser vi att kartlägga dessa samband mellan kurser och att i några få väsentliga fall ordna planerade lärarmöten för att definiera nödvändiga samordningar. Dessa kommer att ske med början under våren. I samma kategori ingår lärar- och studentmöte för de naturvetenskapliga och icke-tekniska ämnena där sambandet med tänkta utbildningsmål är problematiskt.

Referenser:

Bilaga:

Kursstatus och utvärdering

Dokumentation av status efter kurs är väsentligt för studenterna. De sista årens tämligen kaotiska kursmodifieringar ger D-utbildningen ganska oklara konturer. I de alltmer vanliga Internetpresentationerna av utbildningar, särskilt vid amerikanska elituniversitet, dokumenteras kurser i fyra perspektiv:
  1. Målsättning och plats i kursplaneringen - motsvarar LoT-texten.
  2. Lärarens information - en individuell och entusiasmerande presentation av nästa kursinstans, huvudsakligen riktad mot presumtiva kursdeltagare, men också mot intresserade utanför KTH (t ex gymnasieelever och företag som anställer D-civilingenjörer).
  3. Lärarens dokumentation av vad kursen faktiskt innehåller. Denna växer ofta fram parallellt med kursen, vilket ger märkliga nya möjligheter i pedagogik och samordning; I ett fall har en doktorandkurs på KTH gått parallellt med motsvarande kurser på MIT och CMU, vilket utan tvekan innebar en utmaning för kursledaren.
  4. Studenternas utvärdering av kursen. Det är inte ovanligt att utvärderingar presenteras på Internet. Vid MIT ligger flera års utvärderingar tillgängliga för flertalet kurser.
Vår bedömning är att fakulteten har intresse för kursinformation av alla dessa slag eftersom informationen är relaterad till fakultetens ansvar i utbildningen. Vi avser att snabbt införa tillgång till perspektiven 3 och 4, senare 2 på Internet. Studiehandboken (1) har just lagts upp på Internet.

Kursvärdering är en grannlaga uppgift som rätt utförd kan medföra dramatiska förbättringar av utbildningen. I dag genomförs kursvärderingar av studentkåren, lärare, institution, några fakulteter, och externa utvärderare. Den dominerande tekniken är enkäter till studenterna. Det är tydligt att institutioners och fakulteters intresse för utvärdering ökar, och detta kan medföra problem att få genomtänkta svar, om t ex samma fråga för samma kurs återkommer i flera enkäter. Av dessa skäl är det rimligt att fakultetens utvärdering till att börja med inskränker sig till måluppfyllelse i utbildningsprogrammet och samband och samordning mellan kurser. Det är viktigt att inse att kursvärdering har ett enda syfte, nämligen att förbättra utbildningen. Om syftet inte uppnås måste metoden förbättras. Det är naturligtvis viktigt att utvärderingar inte missbrukas och används i andra syften än huvudsyftet, eftersom det skulle kunna göra dem mindre effektiva. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad när värderingarna ges större offentlighet via Internet.

Referenser:

Bilagor:

Nyckeltal

Ett kvalitetsprogram måste följas upp med prestationsmått, nyckeltal och operativa mål. EIT-fakulteten kommer att avkrävas vissa nyckeltal och själv definiera andra. När väl talen definierats bör man också definiera tröskelvärden som ska generera omedelbar respons. Förra årets situation, då stora delar av första årskursen misslyckades med studierna utan att någon reagerade, får naturligtvis inte upprepas. Bland nyckeltal som är användbara kan nämnas: En automatisk och genomtänkt presentation kopplad till institutionernas registreringssystem är önskvärd. För att ingripa under pågående period behöver man mycket snabb och korrekt information.

Utbildningsmål

En diskussion om utbildningsmål har pågått sedan D-utvärderingen påpekat vikten av att ha sådana som instrument för utveckling av programmet. Huvudarbetet måste komma i andra etappen av gruppens arbete. Ett utkast som på ett koncist sätt definierar de övergripande målen har diskuterats i gruppen.

Bilaga:

<stefan@nada.kth.se>

Bearbetning: <viggo@nada.kth.se>