Elias Thil & Jari Kemi
När det handlar om steganografi som vetenskap så är det idag ännu ett väldigt outforskat område. Däremot så är användningsområdet för steganografi och varianterna av dess bruk en konstform som länge existerat i den moderna människans samhälle. Användandet för att hemlighålla meddelanden med hjälp av steganografi har ökat stadigt i frekvens i takt med att det moderna informationssamhället utvecklats och i takt med det har i sin tur metoderna för steganografi utvecklats. När media och information sedan kommit i kontakt med den relativt unga digitala världen så har bruket av steganografi i all dess områden ytterligare mångdubblas och det är idag ett område som studeras mer och mer. Förutom det industriella användningen av steganografi för att märka digital media i form av så kallade vattenstämplar med syfte att motverka piratkopiering så ägnas mycket tid åt analysen av lexikal steganografi. Då det kommer till att dölja krypterade meddelanden i text så är möjligheterna för att konstruera digitala sekvenser med hjälp av specifika val av synonymer något som är överskådligt och tillämpbart utan att nödvändigtvis dra åt sig uppmärksamhet. När det kommer till uppbyggnaden av meningar och urvalet av synonymer så stöter man dock på begränsningar såväl som möjligheter när det kommer till att bygga upp ett steganogram. Skulle man jämföra lexikal steganografi med andra mera direkta och äldre metoder av steganografi så är det betydligt mer omfattande och invecklat. Om skapandet av ett steganogram dock fullföljs inuti en naturlig text så kommer det ha möjlighet att uppnå en väldigt hög nivå av säkerhet.