Det finns i dagsläget inga lösningar för distanshandledning i realtid inom programmeringskurser vid Skolan för Datavetenskap och Kommunikation (CSC) vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Syftet med denna rapport är att utvärdera om skärmdelningsverktyg kan användas för distanshandledning och vilka funktioner som är nödvändiga för eventuell implementering. Eftersom marknaden erbjuder en mängd olika skärmdelningsverktyg beslutades att välja ett av dessa för utvärdering som sedan användas som grund vid jämförelser med traditionell handledning. Tester utfördes på några av de mest intressanta applikationerna innan Webex Meeting Center valdes ut som lämpligast för denna rapport.
För att utvärdera distanshandledning, genomfördes ett användartest med några studenter och en handledare i en kurs i datorprogrammering. Testets deltagare observerades under testet och deltog sedan i en gruppintervju. Utvärderingens resultat visade att konceptet med skärmdelningsverktyg för distanshandledning har god potential, men att teknologin inte är av tillräckligt god kvalitet. Nyttorna denna typ av distanshandledning för med sig ansågs av de medverkande i användartestet överväga, borträknat nuvarande brister, traditionell handledning. Utvärderingen visade även att Webex saknar funktioner som exempelvis ett kösystem och att presentatören ska ha möjligheten att välja vilka av deltagarna denne vill dela sin skärm med. Eftersom Webex är ett verktyg anpassat för videokonferenser och inte distanshandledning har dessa funktioner förbisetts och därför inte inkluderats i programvaran. Fördelar med skärmdelningsverktyg jämfört med traditionell handledning är att det sparar tid samt att det erbjuder en annan flexibilitet för såväl studenter som handledare. Handledaren under testet utryckte även att det gav distanshandledning en extra dimension.
Slutsatsen av denna avhandling är att konceptet med distanshandledning på denna form är bra men är i behov av förbättringar om det ska implementeras på KTH. Detta var den generella uppfattningen hos studenter och handledare. Viktigast är eliminera problemen med teknologin, såsom ljudproblemen. Det är även viktigt att inkludera funktioner som saknas i Webex. Att vissa funktioner saknades anses inte särskilt förvånande eftersom Webex inte är skapat i handledningssyfte. Om en applikation i detta syfte skulle konstrueras bör de saknade funktionerna inte vara allt för svåra att implementera.
As it does not yet exist an appropriate solution for tutoring students from a distance in computer programming courses at the School of Computer Science and Communication (CSC) at the Royal Institute of Technology (KTH), the purpose of this thesis was to evaluate if screen-sharing tools can be used for remote tutoring and which functions are necessary if it is to be implemented. Since there were great quantities of pre-existing screen-sharing tools available, we decided to choose one application for evaluation and use it as source of comparison with traditional tutoring. Through extensive testing of a few screen-sharing tools, selected using a requirement specification, Webex Meeting Center was the screen-sharing tool we ultimately chose to include in this degree project.
In order to evaluate remote tutoring, we performed a test with students and a tutor from a course in computer programming. We observed the participants of the test, who subsequently attended a group interview in order for us to obtain their thoughts and input. The result of the investigation showed that the idea of using a screen-sharing tool for remote tutoring has great capabilities, but that the underlying technology to date is not sufficient. The participants of the test especially emphasized the freedom and flexibility remote tutoring implies, as it allows them to be more time-efficient. The tutor also expressed screen sharing to add an extra dimension to remote tutoring. Our investigation also indicated the absence of necessary functions within Webex, such as; a queuing system and the presenter’s ability to exclude participants from viewing the shared content of the presenter’s screen. Since Webex is customized for web conferencing and not remote tutoring per se, these functions were most likely overlooked and, therefore, not included in the application.
Our conclusion of this thesis is that the concept of remote tutoring has great prospects, but needs improvement if it is to be implemented at KTH. This was our general opinion, which was shared by the students and the tutor, who participated in our test. The technical flaws of the application are, however, too prominent and in order for the concept to be implemented such flaws needs to be eliminated. Furthermore, necessary functions needs to be included in screen-sharing tools designed for the purpose of remote tutoring, as the web conferencing applications this degree project discusses lack required functionality.