Ett halvt ark papper
Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med
sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se,
om han hglömt något. -- Nej, han hade icke glömt något, absolut
ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer
tänka på det han upplevt i denna våning. Men se, i tamburen, invid
telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var
fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat
med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia,
som avspeglats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma
stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.
Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som
det lyser av. Han lade det på salkakelugnens kappa, och lutad över
densamma läste han. Först stod det hennes namn: Alice, det vackraste
namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och nummret -- 15
11. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det
var hans arbete, det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan,
grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade
störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en
kort tid av mycket oro.
Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då
han hade fickan full av pengar.
Därpå: möbelhandlarn, tapetseraren: han sätter bo. Expressbyrån: de
flyttar in.
Operans biljettkontor 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om
söndagarne. Deras bästa stunder, då de själva sitta tysta, och råkas i
skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.
Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som
nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan utan
föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det.
Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en
fruntimmershand, och blyertspenna: "Frun". Vilken fru? -- Jo, den med
den stora kappan och det vänliga, deltagande ansiktet, som kommer så
tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till
sängkammaren.
Under hennes namn står Doktor L.
För fösta gången dyker här upp namnet på en släkting . Det står
"Mamma". Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke
störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med
glädje, efter som hon behövs.
Här börjar ett stort klotter med blått och rött.
Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny
anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras
mjölk, tuberkelfri.
Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är
husmodern icke på sin plats. Nej. Ty hon ligga till sängs.
Det, som sedan följde, kunde han icke läsa, ty det börjar skymma
för hans ögon, som det måtte göra för en drunknande på havet, när han
skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar
ju nog! En större och en mindre, underförstått: kista. Och i parentes
var skrivet: av stoft.
Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med ; och det gör det.
Men han tog solpappret, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud
högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände, att han dock
ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!