Litet längre ned på sidan har vi lagt upp bilder på den skotska höglandsboskap som är en av (de många) orsakerna till att omgivningarna är så njutbara.
Gården sedd nerifrån vägen.
Boningshuset sett från gårdsplanen.
Fika på uteplatsen i trädgården.
Boningshuset sett från uteplatsen.
Highland cattle har funnits mycket länge i Skottland och har anpassats till utevistelse i ett hårt klimat, men är i övrigt relativt opåverkad av avelsurval. Numera befruktas korna ofta med tjurar av andra raser, med syfte att få kalvar som kombinerar härdighet med god köttillväxt.
Skotsk höglandsboskap har på senare år blivit populär i många länder som lämplig för extensiv betesdrift och, som i Sverige, inom naturvården. Rasen importerades första gången till Sverige 1965, och antalet renrasiga kor är ca 1350 (1999). Svenska Highland Cattleföreningen bildades 1978.
På gården i Romperöd finns ett av de största highland-besättningarna i Sverige. Djuren är snälla och har ett bra lynne, och är i sig själva nyfikna men ändå inte närgångna. De går utomhus året runt och klarar även ett strängt vinterklimat på enbart ensilage (konserverat gräs), vatten och mineraler. Boskapen i Romperöd hålls huvudsakligen för avel och försäljning. Men teddybjörnseffekten är också ganska hög, även om det inte är huvudsyftet...
Hjorden med highland-djur.
Tjurkalven Glimme.
En liggande ko vid namn Rebecka.
Rossja står och funderar.
Och en till stående kossa, denna gång Julia som poserar i kvällssol.