"Kungl Tekniska Högskolan är en märkvärdig blandning av småskola och högskola"Ovanstående ur riksdagsdebatten år 1902, då KTHs begäran om en professur i vattenbyggnadskonst avslogs efter hård kritik från riksdagsman och rektor J. Centervall. Eftersom inga viktigare kanaler byggdes efter 1902 var avslaget kanske befogat. Inte desto mindre lyckades KTH tjata till sig professuren följande år. Ännu idag är det en viktig fråga vilka områden KTH ska satsa på och varför. Risken för felbedömningar är lika stor som tidigare.
Den första förebilden för KTH, Napoleons reformerade Ecole Polytecnique, fick 1804 en helt obligatorisk treårig studiegång. Wiens tekniska högskola som startades 1815 fick däremot lärofrihet enligt von Humboldts och Fichtes idéer som blev tongivande i de tyska universiteten. Men när Tyskland fick sin första stora tekniska högskola i Karlsruhe valde man obligatorisk studiegång, liksom vid ETH i Zurich. På KTH bestämde rektor Schwarz enväldigt och i detalj vad lärarna skulle lära ut i obligatoriska kurser, vilket orsakade enormt gnissel i lärarkåren och överbelastning av studenterna. För att tillgodose behovet av förnyelse och bredd hade man under en period valfri undervisning på söndagarna utanför högmässotiden. Det fanns ingen annan möjlighet eftersom undervisningen skedde från 7 till 7 varje vardag inklusive lördag. Till slut lyckades lärarna, som normalt låg i luven på varandra, enas och med hjälp av styrelseordföranden och yttre krafter avsätta Schwartz.
Det är givetvis ett stort problem att utforma utbildningen så att alla intressenter blir nöjda. Speciellt svårt är det när den tekniska utvecklingen nödvändiggör nya kurser. Karaktärsämnena spelar här en stor roll, ämnen där civilingenjörer ska djupare kunskaper än andra för att kunna utföra sina mer ledande och övergripande uppgifter. Vid de tyska universiteten använde man sig av döda språk och klassisk litteratur som karaktärsämnen för att under andra hälften av 1800-talet, då bl a Weierstrass var rektor i Berlin, även ta med matematik och fysik. De tekniska högskolorna hade sedan Napoleontiden matematik, fysik och ritteknik som karaktärsämnen. Rittekniken användes för att konstruera funktion och form i tekniska system, och den har idag ersatts av programmering och användarutbildning i olika grafiska informationssystem. Fysiken har på datateknik trängts undan av datatekniska kurser, framför allt i programkonstruktion men också datastrukturer, algoritmer och beräkningsteori. Matematiken och datatekniken finns kvar som karaktärsämnen.
I korthet kan sägas att protokollen från sammanträden med högskolans styrelse och lärarkollegium, diskussionerna i tekniska och industriella kretsar, utredningar och kommittébetänkanden, skrivelser från teknologer och polemik i dagspress och tidskrifter klart vittnar om att det varit den positivt inriktade kritiken som fört fram nya idéer och nya förslag till förändringar och förbättringar. Dessa förändringar och förbättringar har varit av stora mått.Ovanstående ur Torten Althins KTH-historia. Det är lika sant idag som då det skrevs 1969. Från rektor Tore Lindmarks högtidstal vid KTHs hundraårsjubileum 1927 saxar vi följande:
Ingenjörens uppgift ligger i mycket stor utsträckning på det sociala planet. Varje ingenjörsverksamhet har till slut ett socialt mål, och varje teknisk omvälvning har högst betydande följder för hela vårt samhälles offentliga liv och för hela vår kultur. Varje uppfinnares och varje arbetsledares uppgift ingriper i hög grad på andra människors liv, och det torde vara få levnadsbanor som av sina utövare kräva så stor människokännedom, självbehärskning och goda karaktärsegenskaper i övrigt som ingenjörens. Varje ingenjör i ansvarsställning bör därför vara en kulturpersonlighet. Den vetenskapliga utbildningen får ej skymma betydelsen av allmänbildning och karaktärsbildning.
Flera KTH-byggnader har senare ritats av KTHs arkitekturprofessorer. Här kan man se varför byggnaden för första och andra årskurserna, ritad av Nils Ahrbom och invigd 1949, i folkmun fick namnet Sing-Sing.
Nästa gång KTHs arkitekturprofessor ritade hus åt KTH var på 60-talet. Huset, där KTHs arkitekter utbildas, väckte ingen större entusiasm bland Östermalmsborna och får regelbundet pris som mest rivningsvärda hus i Stockholm. Nu är det dock K-märkt, trots att det inte ens bland nostalgiska 60-tals-arkitekter anses riktigt smälta in i stadsbilden vid den mer populära Engelbrektskyrkan.
I dag sker utbildningen i Datateknik i den stora KTH-byggnaden som är en av världens bästa och vackraste lokaler för akademisk verksamhet.
Foton: S. Arnborg, A. Proskurowski, och ur Henriques KTH-historia
|
|
|
