Stjärnhimlen är indelad i 88 stjärnbilder, varav ungefär hälften är
ligger i södra himmelsfären och kan inte ses från Sverige. De flesta
stjärnbilder som kan ses på den svenska natthimlen har sin historia i
det antika Grekland och dess mytologi.
Förutom stjärnbilderna finns mycket annat vackert att betrakta en klar
natt. Man kan se de flesta planeterna i solsystemet, stjärnhopar,
nebulosor och andra galaxer. Här nedan finns beskrivningar om ett
antal olika objekt man kan titta på med en vanlig kikare eller med
blotta ögat.
Om någon har frågor, kommentarer eller funderingar kring vad som finns
på den här sidan, eller förslag på ytterligare saker som skulle kunna
finnas med, så skicka ett brev till mig: tomaso@nada.kth.se. Just nu
finns står det lite om ett par objekt som är vackra att titta på, men det
finns naturligtvis fler. Förhoppningsvis kommer denna sida att bli
uppdaterad lite få och så.
Som sagt finns det ett stort antal stjärnbilder som var och en har sin
historia. Här beskrivs bara ett par stycken, resten kan man hitta i en
astronomibok eller på nätet. (Stjärnbild heter "stellar constellation"
på engelska, vilket kan vara bra att veta då mycket litteratur och
information på nätet är på engelska.)
Cris Dolan har en hemsida med information om alla stjärnbilder samt
kartor över hur de ser ut finns här. Till
varje bild finns en sida med astronomisk och mytologisk information
samt en karta som visar hur den ser ut. Där finns även ett javaprogram
som visar en interaktiv
stjärnkarta där man kan se många stjärnbilder på en gång, se hur
de ligger i förhållande till varandra, och titta i olika
riktningar.
Mera länkar
- Ytterligare
en hemsida med stjärnbilder
- StarGazer
är ett javaprogram som kan köras direkt webbläsaren. Det kan visa hur
stjärnhimlen ser ut vid en given tidpunkt. Om man ställer in vilken
bredgrad man bor på och vid vilken tidpunkt man vill titta så ser
vilka objekt som är synliga. Sverige ligger cirka 55-70 grader norr om
ekvatorn (nedan visas en karta om med inritade koordinater). Tiden ska
anges i UT, det vill säga universell tid som är tiden på
Greenwichmeridianen utan sommartid. När vi har sommartid i Sverige
ligger vi två timmar före UT, annars är det en timme före. Ställer man
tiden i programmet på 21.00 så betyder det 23.00 i Sverige när vi har
sommartid, annars 22.00.
Sverige med latituder och longituder
Den stjärnbild som är lättast och hitta och förmodligen mest välkänd
är Karlavagnen (Stora björn eller Ursa Major). Den är är uppe alla
nätter under hela året. Om man drar en linje mellan de två stjärnor
som bildar Karlavagnens framkant och fortsätter den uppåt ungefär fem
gånger framkantens längd så kommer man till polstjärnan (Polaris). Den
står rakt över nordpolen och går man mot den så kommer man
norrut. Runt polstjärnan finns stjärnbilden lilla björn (Ursa Minor),
som också kallas för lilla Karlavagnen.
 |
| Karlavagnen och Lilla Björn |
En titt på andra stjärnan i Karlavagnens handtag avslöjar att där
ligger två stjärnor nära varandra. I rymden så ligger de mycket långt
ifrån varandra, men tittar man på de båda stjärnorna i ett litet
teleskop kan man se att den ena av dem egentligen är två som ligger
mycket tätt. Detta är en riktigt dubbelstjärna och dessa två stjärnor
kretsar kring varandra.
En annan mycket känd stjärnbild är Orion, som syns bäst på vintern. På
sommaren går den inte upp förrän efter soluppgången. Orion var enligt
myten en krigare och det är lått att tänka sig hur han ser ut med
pilbåge i handen och svärd i bältet. I svärdet finns också
orionnebulosan, som i en kikare ter sig som en suddig fläck vilket
tyder på att det inte är en stjärna. Orionnebulosan är ett stort
(flera ljusår i diameter) gasmoln i vilket nya stjärnor håller på att
födas. Det ser ut att lysa eftersom ljus från stjärnor i molnet sprids
i gasen. För ett par år sedan tog rymdteleskopet Hubble exceptionella
bilder av stjärnors födelse just i orionnebulosan. Ett exempel finns
nedan. Svärdet i Orions bälte består av tre ljusprickar. Det är den
mittersta som utgör nebulosan.
Orion och andra stjärnbilder
|
Här är orionnebulosan inringad med en rött
|
Orionnebulosan fotograferad i ett stort teleskop
|
Hubbles bild av nyfödda stjärnor
|
Svanen (Cygnus) är en stjärnbild som är väldigt lik en svan. i Sverige
är den synlig varje stjärnklar natt.
En bild på Svanen
|
Andromedagalaxen är vår närmaste större galax och är liksom vår egen
vintergata en spiralgalax en 100 miljarder stjärnor. Andromedagalaxen
ligger 2,2 miljoner ljusår bort. I en kikare ter sig galaxen som en
suddig fläck. För att strukturer ska framträda måste galaxen
fotograferas genom ett teleskop. Utan kikare kan Andromedagalaxen
också ses, men det är svårt om det inte är ordentligt mörkt och
klart.
Att hitta galaxen görs enklast genom att man först identifierar de
fyra stjärnor som bildar en kvadrat i stjärnbilden Pegasus. Därefter
tittar man två stjärnor till vänster om övre vänstra hörnet och
två stjärnor upp. Där finns Andromedagalaxen. Den stjärnbild som
galaxen ligger i kallas Andromeda.
|
Stjärnbilderna Pegasus och Andromeda bland andra
|
Att hitta Andromedagalaxen
|
Teleskopbild av Andromedagalaxen
|
Plejaderna, eller sjustjärnorna, är en stjärnhop av ganska unga
stjärnor. I ett teleskop kan disiga rester ses runt stjärnorna vilket
är rester från det gasmon ur vilket de bildades. För blotta ögat ser
Plejaderna ut som en mycket litet karlavagn. Man kan se sex eller sju
stjärnor beroende på hur mörkt och klart det är. I en vanlig kikare
avslöjar sig en mängd ytterligare stjärnor.
Plejaderna bland stjärnbilderna
|
Plejaderna
|
Teleskopbild av Plejaderna
|
Alla utom de tre yttersta planeterna ses med blotta ögat. Planeterna
kan inte ses under hela året. Eftersom de går i bana runt solen
varierar det vid vilka tidpunkter de kan ses och för att veta när de
är uppe måste man ha en astronomisk kalender eller ett
astronomiprogram.
Nedan finns två länkar till olika hemsidor som kan beräkna när
planeterna går upp och ned. Den första är enkel och visar vilken tid
planeterna går en viss dag. Det andra programmet ritar ett diagram som
visar en planets upp och nedgående under ett helt år.
-
1. webephem Man
fyller i vilket datum man vill ha upp och nedgångstider. Sedan
koordinaterna för den plats man befinner sig på. Stockholm ligger på
59 grader nordlig latitud och 18 grader ostlig longitud (se bilden längre upp på sidan). Dessa koordinater duger
ganska bra för resten av Sverige, med tiderna kan bli fel på ett par
minuter. Tidszonen är -2 timmar när vi har sommartid och -1 timme när
vi har vintertid.
Tänk på att uppgångstiderna talar om när planeterna går över
horisonten. Om det finns hus, berg eller skog omkring en så tar det ett
tag innan planeten syns på himlen då den måste komma över allt som
ligger ivägen för horisonten.
- 2. planrise
Det är ett lite mer avancerat program. Den position som går att ställa
in som ligger närmast Stockholm är Oslo. Här får man tänka på att
lägga till en timme till de tider som rör sommaren eftersom vi har
sommartid då.
Tomas Oppelstrup, 2000
