KTH / CSC / Tävlingsprogrammering / ICPC 2007

ACM ICPC World Finals 2007, Tokyo, Japan

Detta är en resedagbok från ACM ICPC World Finals 2007. Vi som är där är Per Austrin, Erik Bernhardsson, Mats (Mex) Erixon, Mikael Goldmann, Joel Jonsson, Jon Larsson, Inrid Melinder, Carl Nettelblad, Fredrik Niemelä, och Mattias de Zalenski.

Om man vill slippa läsa om våra missöden kan man gå direkt till bilderna.

Denna dagbok följer i första hand vi organisationskommitén för VM 2009 snarare än det deltagande laget. Man kan även titta på Joel Jonssons bilder som i första hand följer laget.

Fredag 9 mars

Mikael, Per, Fredrik, Mex och Mattias lämnar vid tiotiden Stockholm bakom sig för att flyga till Tokyo via Amsterdam. Sex timmar senare passerar planet från Amsterdam över Stockholm på sin väg mot Tokyo. Det känns lite fånigt att vara tillbaka där man började... och inte så miljömedvetet. Planet är inte helt modernt och Fredrik är grymt besviken på underhållningssystemet. Per med. Och stolarna var obekväma. Men maten var riktigt bra (för flygmat).

Första utmaningen när vi landat är att ta sig till hotellet. Att ta taxi är inget alternativ, för det skulle gå loss på några tusen kronor. Vi pratar med en representant för ett bussbolag. Han förklarar på god engelska att nästa buss går om två timmar, men att det finns ett alternativ. Konkurrentens buss avgår om en kvart men tar oss inte hela vägen utan vi måste åka tunnelbana också. Han pekar ut stationerna på en lokaltrafikkarta. Tyvärr pratar konkurrentens representant en helt omöjlig engelska och har en helt annan karta. Vi inser att det inte finns någon som hest möjlighet att förklara vad vi vill göra innan den bussen gått. Vi äter en god och förvånansvärt billig lunch och inväntar direktbussen.

Väl framme på hotellet gör vi oss hemmastadda i de flotta rummen. Toaletten är så high-tech som man förväntar sig och ganska tydliga symboler visar vad man kan räkna med att råka ut för om man trycker på knapparna. (se bilden)

Hotellet ligger mitt i en liten Disneystat, komplett med egen lokaltrafik i form av Disneybussar och Disneymonorail. Stället är lite som ett Las Vegas för barn. Hotellets gäster består i stort sett bara av barnfamiljer och bröllopsgäster under helgen. Under lördagen verkade lite drygt fem bröllop äga rum. Den demografiska profilen ändras nog när lag och coacher väl kommit hit. På kvällen bjuder arrangörerna de funktionärer som redan kommit på middag på Planet Hollywood. Gott och trevligt, men inte så japanskt. Hoppas det så småningom dyker upp saker som känns mer genuina.

Bilder från resedagen.

Söndag 11 mars

Ohayo gozaimasu!

Idag har vi arbetat vidare på våra revolutionära planer. Systemmänniskorna är väldigt entusiastiska, så det enda återstående hindret är i princip bara de fruktade domarna.

Till lunch åt vi japansk buffé. Där hittade vi förutom mat även en Jon, som tagit den betydligt vettigare vägen över Helsingfors (men ett dygn senare), och som vi tog med oss på våra vidare äventyr.

Vi delade så småningom upp oss och började följa efter lite olika delar av organisationen. Per och Mattias hjälpte systemfolket sätta upp sina datorer, och Fredrik, Jon och Mikael gick på ett möte som tydligen inte var så roligt, men ändå ganska nyttigt. Allt som ger oss en klarare bild av hur man arrangerar en världsfinal är egentligen bra.

På kvällen tog vi Disneytåget till Disneyköpcentret och gick på restaurang som faktiskt inte hade någon uppenbara koppling till Disney, även om det säkert fanns en. På väg tillbaka till Disneytåget blev Mattias av med sin hotellnyckel, men fick hjälp med att få tillbaka den av en Disneyvakt (se bilderna).

En av de få saker som gör att man upplever att man faktiskt är i Japan och inte i Florida är hotellpersonalen, som än så länge levt upp till allafördomar om att alla japaner är helt fantastiskt artiga och trevliga. Alla tre (fyra?) gånger som Mikael har varit och bytt ut sin hotellnyckel har de bett så hemskt mycket om ursäkt för att han har haft sönder den.

Bilder från söndagen.

Måndag 12 mars

Morgonen startade med lite möten och en presentation av vår mediasändning. Presentationen gick inte så bra. Men folk verkade tycka att konceptet var häftigt i vilket fall, och vi är glada ändå.

Till lunch åt vi italienskt i en restaurang på hotellet. Maten var faktiskt riktigt bra.

Per och Mattias fortsatte hjälpa systemnissarna, idag har själva tävlingslokalen möblerats och alla 90 datorer ställts upp. Många nätverkskablar blev det. Mikael hjälpte också till. Jon, däremot, var fortfarande jetlaggad och ägnade större delen av eftermiddagen åt att sova. Ingen kom och väckte honom.

På kvällen var det dags för registrering och som tur var hade även ett lag dykt upp till oss som vi kunde registrera. Som pris för det fick laget och coacherna Fredrik och Per ryggsäckar med Godzillamjukisdjur och "DB2 on rails"-CD (hurra).

Mattias, Mex och Per avslutade kvällen med att uppsöka baren och inta lite japansk whisky (riktigt trevlig) och saké (också trevlig). Även Mikael föll för grupptrycket och provade whiskyn ("For relaxing times, make it Suntory times").

Bilder från måndagen.

Tisdag 12 mars

Idag har laget varit på TechTrek, vilket verkar ha varit ungefär lika roligt som senaste gången det hölls, i Shanghai 2005 (kanske lite roligare). 'Nuff said.

Resten av oss har varit på möten för de regionala organisatörerna. Fredrik gjorde en väldigt bra presentation av vår upphottade scoreboard och mediasändning, flankerad av Mattias och Jon (som hade lånat ut sin bluetooth-kapabla mobiltelefon till Fredrik efter att han uttryckt avundsjuka över den föregående presentatörens fjärrstyrning av Powerpoint). Sedan gjorde två representanter för ställen som vill ha VM 2010 presentationer om sina bud. Även andra saker diskuterades.

Under dagen dök även Ingrid upp, och vår delegation här blev till slut fulltalig.

På eftermiddagen begav vi oss till DisneySEA. Detta är ungefär som Disneyland, fast med mer vatten. Väntetiderna är därefter (syftandes på Disneyland, inte på vattnet), men som tur var kan man utnyttja japanernas förkärlek för att åka tillsammans och på vissa åkturer gå i en "single line", där man får finna sig i att bli ihopparad med första bästa udda-grupp som dyker upp i den riktiga kön. Detta minskar väntetiden från 60-90 minuter till 5-10 minuter. Efter minimiddag i undervattenslandet tröttnade somliga (Mex, Mikael och Per) och gick hem, medan Fredrik, Jon och Mattias stannade kvar och provade den längsta kön i parken, nämligen House of Terror. Kön var förvånansvärt trevlig, och själva attraktionen var värd väntetiden. Åtminstone nästan.

Imorgon drar tävlingen igång på allvar, med öppningsceremoni och practice session.

Bilder från tisdagen.

Onsdag 13 mars

Idag var det öppningsceremoni. Otroligt nog verkar den faktiskt bli aningen mer uthärdlig för varje år som går. I år var det helt ok. Kanske har man blivit härdad, kanske berodde det på att flera av oss satt med ett manus för hela ceremonin och därmed visste hur lång tid allt skulle ta (vilket visserligen inte nödvändigtvis, men ändå oftast, var detsamma som hur lång tid det faktiskt tog). Sedan följde practice session, som gick som vanligt med avseende på domarna (*mutter*). Buffélunchen från UPE var inte den bästa, mest med tanke på att den var slut under hela lunchen utom de 10 första minuterna.

På eftermiddagen drälldes det mest runt. Mattias lärde sig Aikido, origami och digitalteknik för mangafilmproduktion. Vi presenterade även ett förslag för internationella styrkommittén om att införa en Europa-final, men blev till stor del utmanövrerade. Uppdraget att utreda frågan till nästa år landade till slut på vår främsta motståndare. Men det är bra att vi har lite motvind att arbeta i till nästa år, saker har gått lite för bra i år.

På kvällen följde det numera traditionella kulturutbytet mellan de olika regionala organisatörerna, till vilket vi tog med punsch och saltlakrits. Ungefär samtidigt passade Jon på att vinna Tanka-tävlingen med bland annat följande bidrag:

Submitting a run
Dying to see the results
It's being judged now
If accepted, we're in the lead
But, alas, it's TLE

Imorgon väntar tävlingen, och med den några riktigt häftiga nyheter. Men vi kan inte berätta vad förrän imorgon.

Efter några dagar här har vi förresten blivit riktiga mästare på japanska. Här följer därför vår snabba språkguide för de som vill prova på hemma.

• Om man inte vet vad en sak heter på japanska brukar det gå bra att ta ordet på engelska eller svenska och byta alla 'l' mot 'r' samt lägga till ett u på slutet. Exempel:
  • juzu (stavning osäker): juice
  • appulu juzu (stavning lika osäker): äppeljuice
  • moppu: mops
  • uinku: blinka
  • lunchu: lunch (kanske?)
  • risaikaru: återvinning
  • pingu: pingvin (kanske?)
  • äggu: ägg (kanske?)
  • Disney (uttalas Dishnyu): Disney
• Om ordet stavas med u på slutet och inte uppenbart kommer från en engelsk förlaga så ska inte u:et uttalas. Exempel:
  • desu: uttalas "dess"
  • masu: uttalas "mass"
• Enklaste sättet att förolämpa någon tror vi är att kalla dem för saker. Exempel (beroende på kontext i samtalet kan man ibland behöva sätta in ordet anatawa (du) i början av meningen för att visa att man inte pratar om sig själv):
  • moppu desu: (du) är en mops
  • toirettopeipa desu: (du) är toalettpapper

Bilder från onsdagen.

Torsdag 14 mars

Idag var det final! Jon, Mattias, Mikael och Per sprang sig trötta genom att ränna runt med utskrifter och att dela ut ballonger. Tävlingen gick lite sisådär, vi slutade på 26:e plats. Vann gjorde Warsawa med 8 lösta, starkt jobbat.

En väldigt häftig sak är att vi har fått stort gehör för våra idéer om hur man kan förbättra presentationen av tävlingen, och för första gången någonsin var det faktiskt riktigt kul att sitta på åskådarplats och följa tävlingen. Detta tack vare projektorer som visade upp en massa statistik, information om vad som just hänt (t.ex. bilder på lag som just löst ett problem). Tyvärr verkar det inte ha funnits någon möjlighet att få motsvarande underhållning via Internet, men detta ska nog kunna åtgärdas så småningom. Vad de också gjorde var att anamma vår idé om hur slutresultaten skulle presenteras. Tyvärr gjorde de det bara delvis, på ett inte alltför bra sätt, men det var fortfarande ett väldigt stort lyft mot tidigare år, och med tanke på att mycket var ändringar som gjordes med mindre än 24 timmars varsel var det väldigt bra.

Det traditionella firandet visade sig i år bestå av diverse artister från diverse delar av världen, bl.a. en svensk ficktjuv från Las Vegas (som uppe på scen stal Pers bälte inför ögonen på alla utom just Per, som inte märkte någonting (...eller???)), en duktig jonglör, och världsmästarakrobater från Kina.

Nu är evenemanget slut. Några av oss åker hem, och några semestrar vidare. Mattias, Mikael och Per stannar några dagar i Shinjuku. När de kommer hem hoppas vi på att få en sista uppdatering av dagboken, kanske med lite filmer som tyvärr är aningen för stora för att laddas upp med den långsamma nätuppkopplingen på hotellet.

Bilder från torsdagen. Se även Joel Jonssons bilder från hela resan.

Mer bilder (och filmer!) kommer efter hemkomst (lovar vi som vanligt och hoppas kunna hålla löftet för en gångs skull).

Fredag 15 mars

Carl, Joel, Jon och (tror vi - han tog ett annat plan) Fredrik lyckades idag ta sig hem. Det blev en spännande morgon, då en ganska lugn promenad till Disneytåget följdes av en betydligt hastigare promenad till pendeltåget och sedan en regelrätt språngmarsch på 10 minuter från ena ändan av Tokyo Station till den andra, för att hinna med flygtåget. Vi kom fram med 3 minuter tillgodo, men hade nog aldrig klarat det utan vår personliga guide som vi träffade på pendeltåget. Finnair-trion fick sen upprepa liknande bravader både efter incheckning i Tokyo (kön var av Disneylandproportioner) och vid byte i Helsingfors (flyget var sent). Det var skönt att komma fram till Arlanda och i lugn och ro kunna vänta på bussen.

Onsdag 21 mars (epilog)

Nu har samtliga inblandade kommit hem, och det roliga är slut. Vad som hände med Mattias, Mikael och Per de sista dagarna orkar vi inte berätta om eftersom vi redan glömt det, så vi låter bilderna tala för sig själva.

Om man vill kan man även titta på en liten samling av filmer från spridda delar av resan.