Riktlinjer för parprogrammering
Parprogrammering (pair programming på engelska)
är en programutvecklingsteknik där två
programmerare jobbar tillsammans vid en gemensam dator.
Den ena, föraren (driver), skriver kod medan den andra, kallad navigatör (navigator),
granskar varje kodrad när den matas in. De två programmerarna växlar
ofta mellan rollerna.
Läs först
vad parprogrammering är.
Forskaren Mark Zarb vid University of Dundee i Skottland har studerat
inspelningar av professionell parprogrammering och kommit fram till
riktlinjer för framgångsrik parprogrammering.
Han har definierat tre mönster, ett antal kommunikationstillstånd och noterat hur
parprogrammerarare rör sig mellan dessa kommunikationstillstånd inom olika mönster.
Mönstren är omstart (restarting), planering (planning) och kodproduktion (action).
Kommunikationstillstånden är
- struntprat (unfocusing), prat orelaterat till uppgiften
- granskning (reviewing), där paret återvänder till en redan skriven kodsnutt och minns hur den fungerar
- förslag (suggesting), där någon i paret börjar planera vad nästa steg ska bli
- tyst tänkande (thinking), där ingen säger något men hjärnorna går varma
- förklaring (explaining), där någon i paret förklarar en del av logiken eller en kodsnutt
- muttrande (muttering), där ingen normal konversation äger rum utan bara muttrande under kodskrivande (till exempel "public", "tilldelas", "parameter")
- koddiskussion (coding), där paret visar att det jobbar tillsammans och
diskuterar programlogik eller kod mer eller mindre kopplat till den kod som
skrivs.
Mönstren visar hur parprogrammerarare går mellan dessa kommunikationstillstånd
och ser ut som figurerna nedan beskriver. Läs också Zarbs
riktlinjer för parprogrammeringsmönstren.
Riktlinjerna i originalversion finns här:
Riktlinjer för omstart (restarting),
Riktlinjer för planering (planning),
Riktlinjer för kodproduktion (action).