Fäktning i Medeltidsmuseet
2002-12-08, Medeltidsmuseet, Stockholm.Bakgrund
Medeltidsmuseet ligger i Stockholm och visar hur livet i Stockholm såg ut under medeltiden. De flesta av museets utställningsföremål har hittats på den plats där museet nu ligger.
Per Åke Carlsson höll ett ca 45 minuter långt föredrag om medeltida fäktning, på Medeltidsmuseet 2002-12-08. (Här finns fler föredrag sammanfattade.) Föredraget spände över en tidsperiod från ca 1200-talet till slutet på 1400-talet. Två assisterande filurer, en i tempelriddarutrustning och en i 1400-talsutrustning, hjälpte också till att illustrera en del av det som sades. Åhörare var ett 30-tal besökare, de flesta unga.
Assistenter.
Föredraget
Föredraget var en översikt över hur fäktning såg ut och utvecklades under medeltiden i Europa. Carlsson inledde föredraget med att visa vapen och rustningsdelar bland museets utställningsföremål. Han förklarade också varför vapnen såg ut som de gjorde och vad man använde dem till. Man fick lära sig att utvecklingen av vapen och utvecklingen av rustningar drivit på varandra. När vapenutvecklingen gjort att rustningarna inte längre hjälper speciellt mycket utvecklades nya rustningsmodeller. Detta ledde i sin tur till att man med nya bättre rustningar inte längre behövde förlita sig på en sköld. Då utvecklades svärd som kräver båda händerna osv.
Carlsson tog också upp det faktum att när skjutvapnen blev överlägsna och tog över på slagfältet slutade de praktiskt lagda européerna med fäktning. Detta gör att den europeiska fäktningen är en död tradition, även om en del av den lever kvar inom t.ex. sportfäktning, boxning och brottning. Att traditionen är död innebär att man aldrig säkert kan veta precis hur fäktning såg ut på medeltiden. Dock finns stora mängder instruktionsböcker i fäktning, skrivna under medeltiden, bevarade. Dessa ger ledtrådar om hur fäktning gick till. Carlsson pratade en del om de stora namnen bland fäktmästarna, av de vars läror finns bevarade. I Stockholm finns för övrigt en av världens största samlingar av gamla fäktböcker, i Livrustkammarens bibliotek, ett stenkast från Medeltidsmuseet.
Även om man inte säkert kan veta exakt hur fäktningen såg ut kan man säga en hel del om hur det antagligen såg ut. En hel del har också sagts på detta område av diverse personer, dock mycket som inte stämmer. Carlsson tog upp missuppfattningar från olika håll, från fäktningsforskare vid 1800-talets slut som ansåg att deras tid var kronan av utveckling på alla områden (så tidigare fäktning måste ha varit primitiv) till nutida personer som Guillou och Englund. En populär missuppfattning är att fäktning under medeltiden främst bestod av ett givande och tagande av dråpslag, där den starkaste besegrar de klena. Som Carlsson påpekade säger det sig ju självt att om man som krigare har till yrke att strida på liv och död, och dessutom har tid och möjlighet att träna ofta, förlitar man sig ju inte på en stil som gör att den starkaste vinner (det är ju osannolikt att man själv är starkast). Rimligen lär man sig ju något där den skickligaste vinner, annars är det ju meningslöst att träna fäktning (istället borde man träna tyngdlyftning eller liknande).
Många tror också att fäktning såg ut som det gör på film, vilket naturligtvis inte stämmer. Fäktning på film ska ju främst vara underhållande, vilket inte fäktning på liv och död hade som främsta mål. Fäktning på medeltida vis kan i och för sig också vara rätt underhållande, vilket Carlsson både påpekade och senare även handgripligen illustrerade.
En annan vanlig myt är att de asiatiska kampkonsterna var mycket mer avancerade än de relativt primitiva europeiska motsvarigheterna. Carlsson berättade och illustrerade att de europeiska kampkonsterna var nog så avancerade och sofistikerade även de (detsamma gäller för övrigt de asiatiska svärdens överlägsenhet, vasshet, m.m., jämfört med de "primitiva" järnbitar européerna slog varandra med).
Under större delen av föredraget varvade Carlsson tal med handling. Han illustrerade olika grundställningar, förflyttningar, hugg, stötar, nedläggningar, m.m. med hjälp av sina två assisterande slagpåsar. Dessa fick också avliva myten om att rörligheten blir dålig om man iklär sig en rustning, genom att helt enkelt skutta omkring och röra sig i sina rustningar. Carlsson visade också hur många av teknikerna är precis desamma, även om vapnen skiljer sig åt. Samma teknik visades med långsvärd (svärd för två händer), enhandssvärd, svärd och sköld, dolk och obeväpnat.
Carlsson visade också tekniker för strid i rustning, vilket blir raka motsatsen till dråpslag. Det gör ingen större nytta att hugga på en persons plåtrustning, eftersom plåten naturligt nog skyddar mot detta. Istället visas gång på gång i fäktböckerna hur man använder s.k. halvsvärdstekniker, dvs. fattar svärdet med en hand ute på bladet. Detta leder till bättre precision vid hantering av spetsen, som man sedan gör sitt bästa för att peta in i skarvarna på motståndarens rustning.
Halvsvärdsteknik. Per Åke Carlsson slår hjaltet i ansiktet på motståndaren.
Avrundning
Efter föredraget gick det bra att komma med frågor, fotografera poserande herrar i rustning eller pilla lite på vapen och rustningar som visats upp. Under våren kommer liknande föredrag hållas på Medeltidsmuseet.
Rapporterat av: Jonas Sjöbergh, fäktarwannabe.
Fotograferat av: Familjen Nockert?
Mer bilder
Grundställningar.
Tekniker.
Vill man framföra synpunkter på innehållet eller komma med förslag på annat som bör vara med går det bra att maila till Jonas, men det är sällan någon som faktiskt gör det (tre personer, hittills).