Jippo i Livrustkammaren
2004-09-11, Livrustkammaren, Stockholm.
Bakgrund
Livrustkammaren ligger i Stockholm, i slottet. De har världens största samling fäktmanualer och även stora samlingar bevarade vapen. I den ordinarie utställning hittar man inte så mycket vapen och dylikt, men de som finns där är väldigt vackra och bra bevarade.
För att fira svenska fäktförbundets 100-årsjubileum hade Livrustkammaren en utställning med fäktningstema. Diverse relaterade jippon ordnades, bl.a. var vi där och visade hur man slogs förr.
Vad hände?
Vår uppvisning var ungefär som det brukar vara på Medeltidsmuseet, fast nu med fokus på renässans och barock istället för medeltid. Då de metoder som fungerar bra för att ha ihjäl eller lemlästa sina medmänniskor inte ändrades så mycket är det mest vapen och kläder som skiljer.
Per Åke Carlsson stod och höll låda och visade overheadbilder med utdrag ur historiska instruktionsböcker. Exempel på det som bilderna visade eller det som sagts illustrerades också handgripligt av diverse skumma typer, bland annat mig.
Medeltida bakgrundsinformation.
Först visades lite medeltida fäktning, för att få den historiska bakgrunden. Renässansfäktningen utvecklades ju naturligtvis ur tidigare traditioner för att ta varandra av daga.
Jonas och Nicke med långsvärd.
Så småningom gled föredraget över till långsvärdet, som var populärt i den medeltida fäktningen men även levde kvar åtminstone som träningsform under hela renässansen. Sen kom rapiren (värjan) fram och slutligen visades dolktekniker. Dolken är ett tidlöst vapen som alltid varit populärt.
Per Åke och Hasse slåss med rapirer.
Per Åke, Jonas och en dolk.
Det otacksamma jobbet att försöka hålla vassa vapen utanför
mjuka syskon...
Efter själva föredraget var det fritt fram att vifta runt med diverse vapen och ställa frågor direkt till deltagarna om specifika saker man alltid undrat. Då visades fler tekniker, fast i lite intimare sammanhang.
Besökare i mörkret.
Uppvisningen var välbesökt, hela salen var fylld, och verkade uppskattas av besökarna. Från oss var det inte mindre än sju personer på plats.
Alla utom en (kameramannen) av de av oss som dök
upp.
Nedtecknare: Jonas Sjöbergh, mäktig med såväl pennan som svärdet.
Vill man framföra synpunkter på innehållet eller komma med förslag på annat som bör vara med går det bra att maila till Jonas, men det är sällan någon som faktiskt gör det (tre personer, hittills).